narrade. Huru mycket bättre skulle det ickeli hafva varit för de båda stora intressena, om dej! lyssnat till och ställt sig i förening med sinal! egna utvalda andar, deras naturliga ledande män, i stället att ensamt sätta sin förtröstan till dårarne och zeloterna på den ultrakonservatival sidan. Ja, i sanning, ett parti måste hädanef-l. ter såsom en allmän regel antaga, att så snart. dess officielle och erfarne män öfvergifva en fördom eller en lärosats, då är det bäst för del. mest envisa att gilva efter. Ty hvad de goda hufvudena inom ett parti lemna i sticket, dej. förmå icke dumhufvudena att försvara. : De största olyckor, som träffat det stora kon-j, servativa partiet här i landet, har det bestämdt att tillskrifva universiteternas blindhet och stannande efter sin tid i allt, som rörer politiska ; ämnen. Dåraktigt afstängda från den öfriga verlden såsom helgedomar för såväl verldslig, som andlig visdom, hafva de vilseledt en ofantlig mängd hederligt folk, som fått till vana alt. vörda de stora visdomstemplen. Då universiteten icke kunde i dessa lydiga barns hufvudenl; inplanta de bästa ider, borde de åtminstone hafva satt i deras händer de bästa vapen. Men l; icke ens detta hafva de förmått, utan räcktl. dem fanatismens gamla rostiga vapen ur deras theologiska rustkammare, i stället för förstån-; dets och öfvertygelsens nya och skarpeggade,i och så!edes utsändt sina soldater att bekämpa det nittonde århundradets demokrati med detli sextondes grundsatser och fördomar. : Och efter allt hvad som passerat, efter del; märkliga nederlag, som det ultra-konservativa! intresset lidit, är det underbart att skåda huru detta parti ännu arbetar med att göra cirkelo, inom hvilken det rörer sig, ännu trängre, ochl. sina försvarsmedel derizenom ännu färre. I parlamentet inse visserligen de konservative l anförarne nödvändigheten af att låtsa liberala åsigter i hvarje punkt, som ej rörer. sjelfva hufvudsaken. Men partiets valmän och deras kommitteer synas frukta till och med Bentinckar och DIsraelier. De skulle vilja hafva representan!er af ännu inskränktare vyer — sådane som blott trodde blindt på läran — och de skulle vilja skicka dylika representanter till ett sjuårigt parlament, blott för den enda punkis skul!, som de besvurit, fullkomligt oförmögna att befordra och beskydda d-ras verkliga intressen, som valt dem, eller besluta öfver den mängd oörutsedda frågor, som uppstå. Hvad är det vi för närvarande skåda? Jo, en stor del af medcelkl:ssen och de handlande i England hålla möten, och öfverlägga och besluta att skicka till parlamentet män, som på det ifrigaste äro fiender till hvarje koncession från det allmännas sida åt katholikerna, eller åt någon annan trosbekännelse än deras egen, till och med om dessa koncessioner gjordes för befordrandet af allmän uppfostran. Detta skall nu blifva det förnämsta göromålet för representanterna af landets medeloch köpmannaklass, hvilka utses enkom dertill. Och likväl stå vi nu i begrepp att välja och sammansätlta ett parlament, hvars första och oundvikliga pligt! blir, att ånyo reglera fördelningen af landets financiel!abördor. En stor åtgärd har blifvitj genomdrifven i det nuvarande parlamentet: spanmålslagarnes upphäfvande; en stor förän-l: dring i financielt hänseende införd, nemligen en permanent beskattning på förmögenhet. Detta har i sjelfva verket varit att taga bort de båda stödjepelarne för hela systemet. Det blir nödvändigt, alt åter uppöra hela byggnaden ånyo. Den stora svårigheten, och det, som miste eftertraktas, blir att bestämma hvilken del hvarje! klass cch hvarje intresse skall hafva i dennal nybyggnad. Det blifv.nde parlamentet kommer alt behbandia frågor af allrakögsta vigt för alla samhällsklassers i detta lind intressen, fickor, utsigter för framtiden — ja för sjelfva dessa klassers tillvaro. Och likväl, oaktadt allt detta, finna vi de mest betydande och talrika af dessa klasser icke hysa den ringaste föreställning om de faror, som bota dem, icke göra ett endal steg för att upplräda med kraft i den allmänna striden; lägga vapnen å sido i stället att med. dem omgjorda sig, och skicka män att representera deras intressen i parlamentet, hvilka icke hafva någon förmåga eiler tanka i verlden, som går utöfver polemik och theologi. Det gamla konservauva partiet har blifvit! slaget och sprängdt, endast för det att detsamma hållit sig till eitdera dumhufvuden, som utfäste sig till hvad som helst, eller till listiga män, som icke dragit i betänkande att bedraga partiet. E:t nytt konservatift parti har bildat sig bland dissenters och protestanter, som begår precist samma grofva fel. De glömma de sanna och huf;udsakliga intressen, som äro mest utsatta för att lida mehn, och rigta hela deras vaksamhet på tbeologiska intressen, hvilka icke äro på något alivarsamt sätt i fara. Vi tro icke att någon minister eller statsman kemmer att uppträda och föreslå romerskt-katholska presterskapets aflönande af staten, eller att någon minister skulle vilja föreslå, att gifva engelska statskyrkon någon ökad makt öfver uppfostringsinrättningarne. Allmörna opinionen ensam är tillräcklig, att sätta en bom emot dylikt. Genom att utvälja representanter ensamt i denna syftning, uppoffrar medelklassen här i landet sina verkliga intre:sen för en inhillad fara. IVOGEROLIA Ifrån Götheborg skrifves: Hans M:t Konungen och den Kongl. familjen hitväntas den 530 dennes eller sednast d. 4 nästinstundande Auusti; således på resan till Norge. g — Ifrån Örebro skrifves: H. M. Enkedrottt