Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 2

— ySkara tidning innehåller elt nytt bevis uppå de oformliga beslut, som stundom fattas vid sockenstämmor, då ingen röst upplyser menigheten om hvad som kan ligga inom kretsen af dess beslutanderätt eller intränga på privaträttens område. Deri omtalas nemligen huru en församling i stiftet å sockenstämma fattat det beslut, att enhvar, som gifver en utsocknes tiggare något, skall till fattigkassan erlägga 4 rdr banko. — Enligt hvad man sett af annonserna, har Nya Svenska Parnassen nu hunnit till slut af Junker Carl, deruti på ett sakrikt och klart sätt händelser framställas från Birger Jarls intressanta lif; och en ny roman har börjat, vid namn Herrarne på Ekolsund. De häften som deraf redan utkommit visa ett ämne, som gifver en ganska rik omvexling af situationer och äfventyr, omtalade i den periods ton och anda, som här kommit i fråga att skildra, nemligen slutet af konung Fredriks tidehvarf och riksgrefvinnan Hedv. Taubes lefnad. Man ser ock en mängd anspråk och försök att återbekomma det under Carl XI till kronan reducerade godset Ekosund, hvilket blifvit utgångspunkten för de ryktbara tvister om detta gods, som sedan i andra formeröfvergålt till nyare tider. Då detta allt ej förr varit i detta afseende användt för romanen, egnar ämnet sig mycket att roa och underhålla. — Det finnes menniskor födda under en lycklig stjerna — allt går dem väl i hand. Någon gång kan visserligen ställningen synas kritisk, utgången hotande; men innan man vet ordet af, är allt förvandladt. Ur den kinkigaste belägenhet utgå de med en förundransvärd lycka, liksom burna på händerna af en mild genius, som förer dem oskadda förbi de klippor, mot hvilka mången annan dödlig krossats. 1 allmänhet kan man väl icke räkna sjukdom bland det lyckliga i lifvet; men någon gång kommer den förunderligen väl till pass. Man kan ibland på den limpa den fine diplomaten Strozzis yttrande om afskedstagande i Scribes bekanta pjes: ett afsked, taget i rättan tid, är en ovärderlig sak. Det är någonting att bygga apån. — En sjukdom i rättan tid o. s. Vv. Vi föranledas till dessa reflexioner af det förhållande, som vi erforo i går, vid genomläsningen af representations-kommiltens betänkande i bihanget till Aftonbladet, nemligen alt Hr biskop Holmström varit af sjukdom hindrad, att öfvervara granskningen och justeringen af kommitteens betänkande och förslag, och således icke undertecknat dessa handlingar, då de blefvo insända till Kongl. Maj:t. Hvilken lycka för Hr biskopen, att slippa sätta sitt namn under ett betänkande, som i afseende på vårt ståndsväsende och dess verkan inom vår representation innehåller de mest kätterska saker, hvilka säkerligen skola sätta hela biskopsbänken i helig rysning! — Och hvilken tillfredsställelse sen för hr erkebiskop af Wingård, att hans Alter ego i presteståndet, den man, som så troget räckt honom handen i alla kritiska ögonblick, lyckats hålla den obesmittad af underskriften under ett dokument, hvari utan tvifvel mycket, om ej det mesta, skall i Hr erkebiskopens ögon bekräfta hans bekanta sats: att tiden rubbat sina stöd! Vi gratulera slutligen rikets biskopar, samt och synnerligen, att icke hafva inom sin krets att sörja öfver något affall från de politiska dogmer och satser, hvilka alltsedan 1809 troget hyllats af våra högvördigste fäder. hose