Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 2

— rr allt blef mig så ljust, så gladt, då han kom. Jag tror, at han kunnat förvandla ett grifthvalf till en salong .. . Men knappt märkte min moster det intryck, den ung mannen gjorde på mitt hjerta, innan hon hals öfver huf vud flyttade långt, lika långt upp På norr, som vi föru bott på söder... För klok att säga något emot min böjelse eller att ens väcka min uppmärksamhet på den, ställd hon endast så till, att hvart jag kom, hörde jag ej omtala annat, än olyckliga äktenskap, alltid utbredde hon sig öfve dem och gjorde de ohyggliga scenern2, om möjligt, änn ohyggligare. Och med denna tirad slutade hon hvarje så dan beskrifning: ja, Herre Gud, så dumt det är af en vac ker flicka att springa åstad och gifta sig med en handt verkare eller någon dylik persedel... släpa får hon öfve krafterna, mannen super, svär och slåss... Nej, jag säge: som jag alltid sagt... bättre en hederlig mans mätress, ä en ärlig mans hustru!..Aldrig underlät hon att genom exempel visa, hur mycket bättre de förra hade det i jemförelse med de sed nare. Derefter prisade hon vanligtvis Mitt vackra ansigte Dessa dagligen upprepade ord kunde ej annat än göra ver kar, så mycket mer, som jag ej vidare återsåg föremåle för min första ömhet... Hos min syster blef jag bekant med baron Sparr Han sade mig enhel hop vackra saker om mitt utseend mitt glada, öppna väsende; hans vackra figur, hans int? gande sätt att vara förvirrade mitt hufvud... Visserlige kunde ban inte, på samma sält som min snickaregesäll, Lik som genom ett trollslag, förvandla hela min omgifning ti ett paradis; men... han roade, han intresserade. Inna kort uppgjorde han om mig med min moster, och jag fly! tade till honom ... Jag älskar honom ömt, ömmare, ä någon förnäm dam vid hofvet älskar sin man, och hva jag kan svara för är, att hellre dör jag, än blir -honor otrogen. Att ban älskar mig lika högt, är jag öfvertyga