Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 2

— — — — — Nej, Gustaf! Men när julen är inne, då få vi fruar glädja oss öfver, alt allt är väl slutadt, lyckadt och prydligt — då skulle jag göra vers öfver mitt goda bröd, om jag bara kunde. Svärmor kommer ju hit i jul, och jag skulle skämmas ögonen ur mig, om det på något ställe funnes bättre saffranseller vörtbröd, eller om ölet inte fradgade högt i tak, eller tårtan vore degig ... Nej, dagen före julafton, då börja vi att sjunga halleluja! Då skall du få se, huru mitt kök skall blänka, mitt linneskåp lysa hvitt, som snö, våra rum vara fina, som dockskåp — då skall jag sätta mig ner och tacka Gud, ty med julen kommer allt godt, allt obehag är då försvunnet, sjelfva jorden, vi trampa, är torr; öfver det hvita, glänsande täeket lysa de vackra, tindrande stjernornat Och sen, huru herrligt är det ej att få fara i julottan med bloss! Huru underbara se ej träden ut med sina hvita blommor! Man kunde svära på, att det är blommor... och så hoppas vi alt återfå solen, och så — det bästa kommer alltid till sist — blir det ett år sedan du skänktes mig! Stackars, arma Albertina! du anade ej, att i samma ögonblick hoppet med så lysande färgor förespeglade dig den annalkande julens glädje, förbereddes en händelse, som skulle göra den om intet. TJUGUFJERDE KAPITLET. Ej långt ifrån Nontuna satt samma eftermiddag, å det kungliga bränneriet, kamrer Berg i sin kammare, oeh midt emot honom vid bordet hade landsfiskalen Blomberg tagit plats. En liten bål stod emellan dem; deras glas voro fyllda. pHar kära bror gjort några lönande beslag i höst? frågade landsfiskalen. Nästan alldeles inga, bästa bror Blomberg, alldeles ingal bara hos ett par torparel. och de voro så utarmade, att jag med möda fick min resa betald. Jag kunde gjort ett godt kap, om inte den der fan i Nontuna varit... Gud förlåte mig, jag tror att jag svor.. Ja, jag har hört glunkas derom ... hur hänger det egentligen ihop med den saken ?n Det var i förra månaden ... jag fick nys om, att rika enkan i Bergsbrunna, som skall göra bröllop åt dottern i jul, hade satt på pannan. Nu var händelsen den, att flic