Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 2

FÖRHANDLINGAR VID FÖRSTA ALL776 MÄNNA LANDTBRUKSMÖTET. Öfverläggningen om Stängselskyldigheten. Vi anse, på sätt förut är nämndt, äfven den öfverläggning, som vid förra landtbruksmötet hölls angående frågan om stängselskyldigheten, böra i deona tidning reproduceras, sedan den temligen utförligt blifvit upptagen i handlingarna. Det tyckes väl, som om stängselskyldighet är en specialitet, som föga kan intressera den stora allmänheten; men vid genomgående af öfverläggningen visar det sig, att frågan är af en vida mer omfattande natur, och att hela systemet för landthushållningen till stor del beror derpå. Vi hafve också med flit dröjt härmed tills nyss före det instundande nya mötet, då saken kan äga mera intresse för tillfället, i händelse samma fråga åter kommer å bane. Hr kapten L. W. Kylberg, ombud för Skaraborgs läns Kongl. hushåilnings-sällskap, uppläste följande skriftliga anförande rörande stängselskyldigheten: Ändamålet för ett allmänt Svenskt Landtbruksmöte, nemligen Landibrukets befrämjande och utveckling till allt högre fullkomlighet i alla dess grenar, — föranleder mig att framställa en fråga, af hvars utveckling svenska jordbrukets framsteg i hög grad är beroende — jag menar — Stängselskyldigheten — eller det nu gällande tvång att. förmedelst åkerjordens omgärdande, freda densamma och dess alster från intrång af grannars husdjur. Utan att inlåta mig i granskning och bedömande af ett lagbud, som qvarstående från kulturens aflägsnare barndom, påtagligt öfverlefvat sig sjelft, under tidsförhållanden, hvilka sträfva så väl till sann uppfattning af individens rätt, som till fri utveckling af samhällig eller enskild kraft; utan att våga en granskning af den principvidrighet, som numera synes vidlåda vår gällande stängselskyldighet, och det af sådant missförhållande härflytande behof, att i lagstiftningsväg förr eller sednare få erkänd en billigare, en bättre grund för ägofridens tillgodonjutande; — torde det imedlertid få tillåtas mig, att fästa mötets uppmärksamhet vid stängselskyldighetens skadliga och förlamande inverkan på svenska jordbruket i allmänhet, och på slättbygdens isynnerhet, samt i förening härmed, på behofvet af att, äfven om så vore, lagstiftningen i förväg, befordra en annan sakernas ordning. Väl har man länge hört förkastelsedomar upprepade, i tryck — i skrift — och samtals.is öfver vårt barbariska gärdesgårdsväsende; man har i den häfdvunna manien att öfverspinna landskapet med nät af ruttnande hägnader, funnit ej allena ett för skönhetssinnet vidrigt föremål; man har deruti äfven sett en lika oklok, som inom den närmaste framtiden obotlig misshushållning med landets mer och mer glesnande skogar; man har uppskattat all den dryga arbetskostnad, som dessa hägnaders uppsättning och årliga underhåll förorsakar; — man har insett, att detta arbete, användt på någon produktiv gren af landtmanna-yrket, äfven skulle bringa detsamma motsvarande, nu åsidosatta fördelar: att för åkerjorden skadliga snösamlingar merendels blifva menliga. följder af hägnadens öfvervintrande, och att detta öfvervintrande ute på fälten, afsides från igarens boning, ej sällan lemnar tillfälle och anledning till olofliga tillgrepp, genom hvilka den stängKRT RT EE RAR ee ee rea ——V——— v——-NKX xxr — 2? rr---r-——