Aftonbladet – 25 juni 1847, sida 3

(Insändt.) NÅGRA ORD OM KOMMUNISMEN. (I antedning af hr Ignells tal i Bildnings-cirkeln.) tt. (Slut från tisdagsb!.) Fasthålla vi då denna egendomens nyvunna form (såsom genom mensklig verksamhet endast betingad) så uppstår frågan huruvida privat eller gemensam egendom bör föredragas. Kommunisterna yrka alla dea gemensamma. Här felar åter herr Ignell, som i detta deras yrkande ej urskiljer dess negativa och positiva sida. Såvida neml. kommunisterna mangrannt yrka den gemensamma egendomen, är det klart att de derigenom upphäfva sig mot den abstrakt privata; denna negativa sida af deras kritik är det, hvilken synes förtjena en allvarlig uppmärksamhet, Några ringa reflexioner räcka till. Om man, såsom vid all abstrakt privat egendom, sätter familjen såsom bestämmande och begränsande densamma, så har man proklamerat den oändligt drifna hemmansklyfningen, och måste anta såsom konsequent derur ledande, att, vid en tänkt familjernas enorma numeriska stegring, den nationella åkerjor den antingen icke räcker till mer, än till ett inskränkt antal, eller ock måste vidkännas en så hög drifven klyfning, att den blott med spade kan skö tas. Huruvida ett sådant åkerbrukssystem kan anses rationellt, och motsvara sin uppgift, som vä måtte vara den, att med minsta möjliga kostnad frambringa största möjliga qvantitet produkter til bästa qvalitet, hemställes till de erfarnes afgörande Bet är imedlertid på siffran bevisligt, att bearbetandet af en större åkerjord nödvändigt måste gifve det dubbla icke blott i qvantitet, men äfven i qvalitet. De stora godsägarne i Skåne, som afhysa sina bönder, och lägga jordarne i serskilta stora cirkulationsbruk, veta nog, huru härmed sammanhänger. Då detta imedlertid är ett fullt bevisbart faktum, så synes det tvifvel underkastadt buruvida en egendomsprincip bör erkännas som det sanna, hvilket i sina konsequenser nödvändigt leder till dylika oform. ligheter. Om kommunisterna således i denna sidarn af deras belysning och kritik ej kunna annat, är på det högsta senteras, så ba de, å andra sidan åter. eller hvad det positiva anordnandet af den gemensamma egendomen beträffar, gjort sig skyldiga till anmärkningar, hvilka äro de mest grundade. Här möter herr Ignell dem på rätta fältet, här träffa hans ord och kunna anses bevisande. Saken är neml. den, att de kommunistiska skriftställarne i denna del af deras bemödanden råkat i abstraktioner, de åsidosätta individens, den enskiltes rätt i den toma allmänheten och likheten. Så skola de neml. alltid förgäfves söka åstadkomma likhet i besittning, derest de ej vilja upphäfva den grundsattsen, att belöning skulle regleras efter förtjenst, efter arbetet; ifven skall, som herr Ignell riktigt anmärker, den gemensamhet och likbet snart upphäfvas, hvilken senom en besittningens fördelning efter hvars och ens behof, utan hänsigt till hans arbete på en lid kunde åstadkommas, just genom det trätofrör, som således skull: utkastas bland delägarne. Hvad slutligen det totala gemensamhetsväsendet, i afseende på mat, kläder, egendom, ja till och med deligrarnes hustrur etc. vidkommer, så står det allt för uppenbart i de värdelösa abstraktionernas botten, ör alt ens anses behöfva en vederläggning. Iingen wf dessa serskilta anordnanden kunna vederbörande communister således gillas. Men icke destomindre tår möjligheten och uppgiften qvar, att etablera n egendomsgemensamhet, som, ulan alt åsidoitta den enshiita, individuella friket.n och sjelftärdigheten, afijdpa de brister, som med din wstrakt privata cgendomen, i dess kontinueriäsga ortfaro och anvärdnig, skola blifva allt uppeniarare och klarare. Detta är innerst frågan om rbetels lagenliga organisation, en fråga, den Dagigt Allehanda nu sednast i 4 24 har sökt förlöjiga, men utan framgång. Hufvuppgiften står der, ch skall det så länge, tills den blifvit löst, ty briterna äro för stora, smärtorna för uppenbara i staus quo, så att Bunt ) med skäl kan uppställa, såSES H A : I ) Sur la mistre des classes laborieuses en France; et en Angleterre. 4840. TESEN Ar NET EDO REST ST RR AN NERTILL