Aftonbladet – 25 juni 1847, sida 3

svenska supen är ett lifselement, hvilket måhända har sin enda rival i punschglaset, är en tilldrage!se sådan som den i Laurvig i sanning någonting så oerhördt, att det torde behöfvas en besinningstid, för att ens göra sig en föreställning derom. Att med ett erda slag göra ända på alla hela, halfva, femtondroppar, knäppar, klara och blandade, Stenborgare, Wieselgrenare, tankställare och Gud vet allt hv2d hela denna svärm af favoriter kallas, är ju ett så kolossalt företag, att sjelfsa ordet kan fastna i vrångstrupen när man talar derom. Det oaktadt — hvem vet — kanske att man börjar tänka på saken äfven här och att brinvinets dynasti äfven hos oss kan luta till sitt fall. De resultater, som omtalas i den norska embetsberättelsen, synas i sanning, för hvar och en, som erkänner, att bränvinssupandet till en icke ringa del utgör en anledning till andra laster, elände och förbrytelser, äro vigtiga nog, för att nästan kunna grunda det omdöme, att derom frågan icke kan falla.