Aftonbladet – 22 juni 1847, sida 2

bifall och de begge dansande blefvo äfven efteråt inropade. Uti Lilla Matrosen,, som gaf: till slut, utförde hr Lars Kinmansson kaparekeptenens roll med sin vanliga och karakteristiska humor. Mot kostymen kunde kanske in. vändas, att en kaparekapten, på en tjugufyrakanons brigantin, troligen icke begagnat en grör s.ffiansresväska, såsom lejonen på våra ångbitar bruka. Lilla matrosens roll åter, en ai Dupuis och Sällströms favoritroller, en roll som ofta utförts; af fruntimmer, återgafs af hr Sö derberg, hvilket ej tycktes rätt passande, ehuru hr S. är en skicklig komikus. Månne det ej varit vida bättre, om man gifvit denna roll åt fru Hjortsberg, som förr spelat der, eller fru Kinmansson, hvilken nyligen uppträdt såsom Karl af Spenien, uti vaudevillen Man ksn hvad man villp. Mademoisellerna Ebeling och Fundir utförde bondflickornas roll med mycken naivetet. Hr L. Kinmansson blef efter spektakleis slut inropad. DD. MM. Konungen, Drottningen och Enkedrottningen, jemte H. K. H. Kronprinsen, bivistade representationen. HERR MAX BOHRERS KONSERT på Kongl. T:alern. till förmån för de brandska39 dade i Christ:anstad. Dennå musikaliska tillställning var, oaktadt sitt utmärkt vårdade arrangement, endast besökt af ett fåtaligt auditorium. Detta förbållande inträffar, i förbigående sagdt, lättare för den solid, än för den ytligare talangen, och kan äfven hafva skäl fir sig, emedan den förra ej är underkastad modets vexling, och dessutom en gång skall lefva i minnet hos en eterverld, då deremot den sednares efemeriska lif snart utblomstrar cch följaktligen ej förmår lemna långt anstånd med den framgång, som kan belöpa sig på dess andel. Hr Bobrer mottogs med en utmärkelse, som vittnade om del djupa intryck hans fulländade mästerskap gjor! på den musikaliska delen af allmänheten: vic hvarje framträdarde belsades h:n med stor mande acklamation, och efter hvarje af hans nummer framropades han, efter slutpjesen 2:ne gånger, och bravorspen ville aldrig upphöra. Ett ärofullare mottagande kunna vi ej erinra oss att någon virluos härstädes rönt, och dubbelt värde egde det, då konstnärens auditorium bufvodsakligen tycktes Bestå af verkligen musikaliska personer. Bohrers spel bar så väl som hans kompositioner en egenskapen att vinna vid ålerhörandet. De bilder böns fåntasi framtrollar, ärg af en så etherisk natur, de trådar som sammanhålla dem, så fint spunne, att den vid materiellare gestalter vana blicken icke genast förmår uppfatta alla taflans serskilda skönhes ter. Dessutom utför han icke sina kompositioner med samma stereotypa uttryck, såsom vanliga Konsertantomater pliga göra: han är en: blånd dessa få konstnärer, som skapa äfver under föredraget, oci: ehuru samma konturc; qvarstå, alltid förnya sig genom koloritens skiftand? nyanser. Derföre: blir Bohrers musik alltid ny, alltid frisk, utan att ararta till det vilda, det oklara: han: förenar ynglingens lifliga fantasi raed den mognade ålderas sans ech omtänksomhet. Det är ock ej Blott vid hörandet, vid återhörandett man njuter af hans toner; sedon de tystnat, förnimma vi ännu en herrlig återklang af dem: det år den poetiska anden Hos dem, som ännu gqvardröjer, sedan den materiella klangen bortflytt. Trenne af de förträffliga kompositioner In Bobrer denna aftom utförde, hörde man äfver vid hans föregående: soir6 — hvilket imedler tid ej skedde af brist på repertoir, utan til följd af åtskilliga rausikvänners önskan. Dock blefvo: äfven dessa stycken nya genom uttrye kets skiftning i föredraget: väl återfann maz sarmraa djupa känsla, samme naivetet, samme humor, dock syntes det hela, ehuru knepp! märkbart, beslöjadt af en viss elegisk fläkt som. gaf det ännu ett behag mera. Det va La fota aragonese, Fantasien öfver Fianede metiöver samt Adagio Rondo. Alla 3 pje serna vunno denna gång betydligt genom or kesterackompagnementet, då de deremot föru eadast gifvits med dubbelqvartett. Hr B:s in strumentation vittnar om lika mycken smak :som erfarenhet: den är rik, eff-ktfull, utan at! någonsin vara öfverlastad. Då vi redan föru närmare vidkört dessa pjeser, inskränka vi oss nu blott till deras emnämnande. Vi skulle imedlertid blott vilja utmärka Fiancefantasien emedan den tillhör en genre, som vanligtvi: hyser do sämsta fabrikater; och sålunda kar denna komposition uppställas såsom mönste för operafantasier, ehuru det ej alltid tor de vaza rådligt att göra dem lika svåra — TT on Ja ee JA L.A. DD Aas 1