Aftonbladet – 22 juni 1847, sida 2

oss båda, rådde jag honom att fly. Adelheim kan ju vara ugn nu, han kar fått sin vilja fram, är arfvinge till Asplundska huseis hela förmögenhet; ty Jeans faddergåfva och hvad den uader tiden kastat af sig hör icke di. Du ser nu alt jag genomskådat din ädle grefves plan. Min egenliga mening med detta bref är, att allvarsamt varna er för allt för-ök att eftersätta oss och råda er alti dess ställe göra allt för att trygga vår flykt; ty om vi ertappas, så... så sannt Gud Il-fver och jag är en syndig varelse, hvars enda förtjenst består i den oskrymtade härlek jag hyser för den hederlige ynglingen... bekänner jag icke allt! Och om Adelheim, eftersom han är grefse, icke kan straffas, skall åtminstone hans rykte förstöras! Betänk noga allt detta, du, som i dylikt fall kommer att fastna och lida för alltihop! Grefven måtte väl förlåta, att de pengar, nipper och kläder, han lånat mig, för att spela min rol, medfölja på resan. Adieu, min bästa fältväbel! Anmäl min vördnad, sådon den är, för grefve Adelheim! Charlotta. P. S. Här miste jag ju underteckna mitt eget namn: det är ock för sista gången; det skall hädanefter för alltid försvinna. Farväll Ännu en s.k! Handtera ej den steckars Brita för hårdt; bon ville verkligen inte supa, utan för al! få henne dertill, behandlade jag henne på samma sätt, som ni försökte med Jean. Jag har öfverträffat er... jag lyckades. Under läsningen af detta bref gnistrade hans ögon och hans väldiga knäfvelborrar rördes likasom trumpinnar; har var för ursinnig att genom ett enda ord kunna gifva sir harm luft; han blott sönderkramade brefvet, så att, nä han för andra gången ville genomläsa det, var det nästar oläsligt. Huru han skulle underrätta grefven om händelsen, val bans första tanke; och: förbinna den tossan, så rätt hor bar deruti, att det blir jag, som får fastna för hela surfven b var hans andra.