Aftonbladet – 16 juni 1847, sida 3

Article Image
soner, hvilket förhållande sistförflutne vinter ytterli -I gare, ådagalades derigenom, att ett antal af 200 til 1500 personer funnits till den grad nödställde, att dt lej haft annat herberge, än det, den så kallade fat Ttigbaracken kunnat erbjuda, nära utan allt tillfälle till gagnelig sysselsättning, har fördenskull, utan ati låta sig afskräckas af förut i samma afseende gjord Imen då icke af önskad framgång åtföljd framställIning, ansett sig ånyo böra hos stadsnämnden föreslå len i mindre skala, än förra gången, beräknad utvidgning af arbetshuset, hvarigenom utrymme föl 170 å 80 hjon utöfver det nuvarande antalet skulle kunna beredas, nu mera emot den jemnförelsevis Iringa utgiften af 4,000 rdr bko, utom kostnaden för erforderligt antal ökade inventarier för bjonen. Som erfarenheten visat, att hjonens sysselsättning med vedhuggning och utarbeten i allmänhet varit Iden mest vinstgifvande, har direktionen, för att ytIterligare vidga fältet för hjonens verksamhet, redan ingått till stadens drätselkommission med hemställan, att arbetshuset måtte få öfvertaga entrepenaden af renhållningen å stadens allmänna platser inem Ibroarne; äfvensom en hemställan i lika syftning blifvit gjord till rikets ständers banks understyrelse, beträffande den bankohusen åliggande gaturenhållning; och då direktionen med ett ökadt antal hjon att sysselsätta, finner sig vara i tillfälle att göra enskilde husegare likartade anbud, gör sig direktionen förvissad, att hufvudstadens allmänhet med välvilja skall omfatta det tillfålle, som sålunda lemnas, att dymedelst emot de många uslingar, som härigenom kunna bereda sig en tarfiig bergning, utöfva en välgörenhet, som icke lägger hyende under lättjan och icke heller för utöfvaren medför någon uppoffring. I afseende å hbjonens religiösa vård, får direktionen nämna, att, utom de gudstjenster, som å hvarje sönoch helgedag vid arbetshuset hållas, kristendomsförhör med hjonen anställts, så vidt möjligt varit, en gång i hvarje vecka, samt att det varma och förtjenstfulla nit, som inrättningens predikant, hr pastor Wallinder städse ådagalagt, icke varit utan ett markbart inflytande på bjonens moraliska förhållande, hvilket, med några ganska få undantag, i allmänhet under året varit godt. Helsovården har under det sistförfiutne året med ett förtjenstfullt nit och ospard möda fortfarande skötts af br doktor Ekekrantz. EN MAN DRÄPER EN QVINNA, FÖR ATT ÅTKOMMA SIN KISTNYCKEL. Den 49 Maj 1846 afied Per Larsson å, af honom på arrende innehafde, hemmanet Gyllebohus, under Heckeberga gård inom Genarps socken, Bara härad, Malmöhus län, och efterlemnade enkan Bengta Larsdotter, hvilken påföljde midsommar, i egenskap af arbetskarl, antog enklingen Jöns Persson. Denne hade ej länge vistats uti huset innan han började mot matmodren visa sig grälig och stursk. Den 44 September gick den 42 år gamla dottren i huset, Anna Persdotter till sängs, såsom Vanligt, tidigt på aftonen. Ilon förmärkte icke om cller när modren lade sig. Men då Anna påföljde morgon uppvaknade och kl. omkring 6 uppsteg, fanns hyarken modren ellerJöns i stugan. Anna begaf sig då ut på gården och såg Jöns å logen. Hon frågade honom efter modren. Jöns svarade sig icke veta hvar denna funnes. Härefter qvarstannade Jöns å logen, och Anna vaktade utanför gården kreaturen, tills hon längre fram på dagen händelsevis ankom till en, omkring 30 famnar från gården aflägse källa. Här såg hon nu modren stå med benen och det mot dem nedböjda hufvudet uti vattnet. Förskräckt skyndade Anna gråtande hem och omtalade för Jöns hvad hon sett samt klagade att modren vore död. Jöns genmälte endast: ja så, är hon det; men han gick icke till källan, utan han befallte Anna gå åt ett håll, medan han sjelf begaf sig åt ett annat, för att tillkalla grannarne. Anna återkom snart i sällskap med ett par karlar, hvilka upptogo den döda kroppen, och infann sig då först Jöns, icke åtföljd af någon. Anna såg sedan, att modren hade stora sår i hufvudet och på knäna. Vid ransakningens företagande, hördes inför häradsrätten Jöns Persson, som befanns af stark kroppsbyggnad. Han uppgaf sig vara 56 år gammal och född i Lyngby, der fadren varit frälsebonde under Heckeberga. Vid 44 års ålder tjente Jöns ett år i Slimminge och följde sedan med en skräddare i Genarp 4 eller 5 år; hade sedan åter i flere år drängtjenst å olika ställen. Härefter blef han torpare å Eksholm under Heckeberga och ingick äktenskap, hvilket genom hustruns påsktiden 48435 timade död upplöstes. Våren 4846 sålde Jöns sitt hus och flyttade till en sin svåger och bodde der, intill dess aflidna Bengta Carlsdotter erbjöd honom tjenst uti hennes hus, dit Jöns midsommarstiden infiyttade. Härefter föreslog Bengta att de efter utgången af hennes enketid skulle gifta sig med hvarandra. Jöns antog tillbudet, och började de härefter såsom gemensam tillhörighet anse hvarandras egendom, och innehade Bengta nyckeln till Jöns kista. Emot slutet af deras sammanlefnad hade Jöns ofta sett Bengta ledsen, utan att hon dertill uppgaf, eller Jöns kände någon anledning, förr än Bengta en dag hemkom och omtalade, att egaren till hemmanet tillkännagifvit, det Jöns ej fick stanna qvar P huset. Jöns begärde då åter sin kistnyckel flere gånger, menförgäfves. När han morgonen den 45 September 1845, kl. omkring 3 uppsteg, var Bengta redan utgången utan att Jöns visste hvarthän. Imedlertid gick han till sina sysslor på logen, der han med undantag af den tid, han tillbragte vid frukost, uppehöll sig intill dess flickan Anna vid kl. 44 f. m. gråtande dit ankom och ropade, att modren låge död i källan. Jöns häröfver förskräckt tillsade Anna tillkalla folk, medan han sjelf i samma ändamål skyndade åstad. Som han icke träffade hemma dem han sökte, återkom han och såg huru Bengtas i huset inburna kropp befanns svårt sårad. imedlertid nekade Jöns helt och hållet att han orsakat Bengtas död, och någon osämja af betydenhet hade dessförinnan dem emellan ej egt rum. Husmannen Nils Persson, gift med aflidna Benglas halfsyster, berättade att aftonen den 44 September hade Bengta nämnt, att hon om ett par dagar ville låta bålla bouppteckning efter hennes aflidne man och derföre behöfde åtskilliga saker från Malmö, lit Nils Persson lofvade påföljde morgon i sådant indamål åtfölja pigan i huset. Bengta, som var vidi

16 juni 1847, sida 3

Thumbnail