Aftonbladet – 12 juni 1847, sida 2

hela den liberala fraktionen troligen slutit sig mera tillsammans. Allehanda gör vidare följande anmärkning: Från första stunden af kommitteens bildande yttrade vi, att Regeringen, som vid sednaste riksdag, genom sina vänner, icke utan rätt betydlig möda, tillvägabragte Rikets Ständers underd. skrifvelse, angående bildandet af en kommittå för den vigtiga frågans utredning, jemväl borde anses i främsta rummet ansvarig för kommitttens arbete, hvilket borde af Regeringen ledas i den riktning, att Regeringen derigenom kunde blifva i tillfälle att inför nationen gifva tillkänna sina hufvudåsigter i den stora reformfrågan.n . Detta är alldeles riktigt; men hvilketdera var väl rätta sättet att framhålla denna ansvarighet och göra den gällande, det som Aftonbladet valde, att rikta sina anmärkningar mot sjelfva komraitteens sammansättning och sedermera dess kompletterivg, eller att föreställa sig, det Regeringen, ehuru den, att döma af alla tecken, sjelf icke synes vilja hafva en sådan representationsreform , som reformvännerna eller den liberala fraktionen vid riksdagen föreslog, skulle till en liberal riktning leda en kommitts arbeten, hvars sammansältning utgjorde hvad Fransmännen kalla en fusion af chka åsigter (hvilket icke är detsamma som konfusion), och och hvars hufvudkarakter skulle blifva den konservativa medelvägens? Allt detta oaktadt vilj2 icke heller vi heli och hållet fördöma att sakerna passerat så, som det skett, utan anse tvertom på visst sält, e:ter den vändning, som hela kommittc-åtgärden tog ifrån början, att den utgång, alltsammans nu fått, var det allrabästa. Men denna åsigt grundar sig på ett annat skäl, än hvad Allehanda troligen vil! gilla. Fördelen ligger nemligen i vår tanka endast deri, att tilldragelserna vid slutet af kommitttens sammanvaro bidrogo att öppna ögonen på allmänheten öfver åtskilliga omständigheter, hvarom en viss illusion thy förutan tilläfvenlyrs ännu länge hade vidhängt många och kunnat utöfva ett inflytande, som nu bör vara undanröjd:. Och det är vida bättre, alt detta skett så snart som möjligt, än om man hade fått rözsa detsamma eit eller flera år sednare, sedan lirgt flera bemödanden redan varit nedlagda på ctt reformförslag. Denna vinst är ty värr visserligen blott negativ, men bör kunna underlätta mönstringen af de olika opinionsfraktionerna; och det första af allt vid hvarje företag är, att känna sin ställning. N Det torde i detta afseende framför allt icke vara obehöfligt att ihågkomma äfven det sätt hvarpå de konservative betrakta sin position. De utgå jemväl på sin sida ganska riktigt från det antagandet, att allmänna tänkesiltet med enträgenhet fordrar en representat.onsreform. Men just derföre att olägenheterna af nuvaran de representation äro så kännbara, tänka de äfven, enligt hvad vi och säkert äfven de fleste hört yttras mångfaldiga gånger, alt om blott någon utsigt öppnas att få ett annat represntationssätt, deri man icke rent af slår principen af allmänna val för hufvudet, så gifva nog reformvännerna med sig uti en mängd särskilda bestämmelser, hvarigenom hofvet, hierarkien och pennnzearistokratien tillsammans ändå kunna få elt passabelt öfvertag i den nya representationen. Moan kan också icke neka, att denna uträkning blifvit temligen rättfirdigad genom den medgörlighet som de liberala hittills visat (vi undantage icke ens helt och hållet css sjelfve) då de låtit jemka med sig det ena eter det andra, för att komma till ett rcsultat. Hän ligger kanske hela nyckeln till de konservatives operstionsplan inom kommitttgen och till de successift stegrade fordringarna å den sidan. De tycka naturligtvis i allt fall att de förlora ingenting på att hålla igen så länge som möjligt. En sådan bestämdhet understödjes hos dem af den tron, att deras mening vida mera än de liberalas gynnas af regeringen, hvilket ock är sannt i så måtto, som väl vissa yttre omständigheter och uppenbarelser tala för det förra, men ingen skymt hittills för det sednare; och emot allt detta finnes då raturligtvis intet annat botemedel än att alla de liberale hålla fast tillsammans, samt alt borgareoch bondestånden göra ett tydligt och upprigligt framträdande från regeringens sida i representationsfrågar, i liberal rigtning, till vilkor för sin beredvillighet i penningeanslag: FAUST OCH BELLMAN.