slutligen kongl. ballettens hela personal uppträder. Det blir en allmän dans, som dock till följd af spirituös inflytelse urartar till en smula gräl och omsider slagsmål. Ojörmodadt och ögonblickligt förvandlas fonden. Den föreställer nu ett vinberg, fullsutet med gracer, amoriner och genier, grupperade omkring fader ÅAnakreon. Äfven Amor och Bacchus återfinnas här. De utsträcka sina händer emot det i slagsmålet invecklade Grönalundsfolket, och detta stannar samtligen och i ögonblicket såsom förstenadt, hvar och en i sin sista attitude. Anblicken häraf är ganska frappant. Bellman ensam utgör ett undantag från de förstenade. Han vinkas af Anakreon upp till det olympiska vinberget. Gracer cch genier linda här sina blomsterkransar om Bellman, och föra bhonom till höjden, der den gyldne lyran räckes honom. Nu uppstiga de snälla tomtarne ånyo i sina långa, spetsiga, röda mössor ur jordens innandömen och hafva en flammande bål emellan sig. Härvid återfår hela den förstenade hopen lif, och börjar på nytt dansen just der den sist slöts. Bellman kan vid enblicken häraf icke längre hålla sig stilla, utan störtar sig ned i det brusande hvimlet. Men han bjudes ännu en gång upp af gudarne. Baccbus tilldelir Honom ambrosisk nektar. Siutscenen visar en förbländande fond. Odödlighetens sol flammar i midten: Bellman upptages i de himmelska sferernå: publiken hänryckes, ridån faller, men de enthusiastiska handklappningarne fortfara, och de hafva icke ännu slutat, ehuru hvar och en kommit bem till sitt. Säkert skall ingen, som kan betala en spektakelbiljett, lemna detta briljanta skådespel obesedt. Spektaklet bevistades, af D. M. Drottningen och Enkedrottningen, H. KH. Kronprinsen och den Kongl. Prinsessan.