På L. J. Hjertas förlag har i dag i Bokhandeln utkommit, .a 4; Rdr bko: Märkvärdigheter rörande Skånska Adeln, a J. C. BARFOD. Utgifna efter författarens handskrift. Ehuravå!l SKÅNE genom sin uråldriga kultur och sin gamla, mäktiga adel kan anses för det på minnen rikaste landskap inom fåderneslandet, finnes likväl ingen del af vår halfö, hvars historia jemförelsevis blifvit så föga bearbetad. Detta gäller icke allenast Skånes Topografi, som hittills är nästan alldeles försummad, utan ännu mera dess Historia och Biografi, så vidt denna omfattar de gamla ätter, hvilka ifrån urminnes tider innehaft landets jord och ledt dess allmänna angelägenheter. Och det kan icke vara annorlunda, så länge Skånes historia endast betraktas i dess yttre sammanhang med Svenska folkets häfder. Men Skåne eger mera än något annat svenskt landskap en historia för sig, och denna historia besitter en egendomlighet i färg och skaplynne, som gör densamma högst betydelsefull och skarpt skiljer den ifrån öfra Sycriges samhällsoch kulturförhållanden. Härtill bidrager icke blott provinsens afsöndrade läge och egenskap att vara ett gammalt gränsland, som först i sednare tider blifvit eröfradt; utan än mera arten af dess fordna institutioner. I det öfra Sverige är det konunga-makt och folk-makt, hvilka i sina inbördes förhållanden hufvudsakligen gifvit hvarje tidehvarf dess egendomliga färg. I Skåne hvilar allt på gammal feodalistisk grund, och landets äldre historia är dess adels. Då till följe häraf hvarje upplysning om detta herrliga landskap måste blifva af värde för forskaren, var det med ett lifligt interesse utgifvaren nYligen erhöll kunskap om ett å Kongl. Bibliotheket i Stockholm befintligt manuscript rörande Skåne. Detta interesse ökades ännu mera, då vid närmare undersökning fanns, att den ifrågavarande handskriften icke utgjorde en tom förteckning öfver slägtleder och herregods, utan fast mera innehöll Historiska och Biografiska Memoirer öfv Tr den Skånska ad-ln fire år 1789; af största värde för häfden och landskaps-beskrifningen genom författarens utomordentliga sakkännedom i fråga om landets förhållande under äldre tider och slägternas olika förgreningar; men af ännu större värde för sedehistorien och Biografien genom dess många, i en ledig och ofta pikant stil meddelade skildringar och anekdoter om landets mäktigaste och utmärktaste adliga personer. Författaren, J. C. Barfod, sjelf Skåning, synes åt dessa forskningar hafva egnat en stor del af sitt lif och de historiskt-biografiska teckningar han här efterlemnat torde genom sitt ämne och dess behandling vara ett bland de sakrikaste och läsvärdaste arbeten, som Svenska litteraturen inom denna väg eger att uppvisa.