Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 2

öfver tusende medmenniskor. Sträng och allvarlig, gömde sig hos honom, liksom hos den oförgätlige af Wanqvist, ett varmt och deltasande hjerta under den bistra ytan. Med fin och skarp blick urskiljde han snart de olika anlagen och böjelserna hos dem, hvilkas vård var honom anförtrodd, och med en aldrig svikande rätiskänsla utskiftade han lotterna efter de olyckliges egna pund. Icke nöjd att endast uppfylla sin skyldighet efter den döda bokstafven, göt han en Ilefvande anda uti sin verksambet -— och mången, som vext upp i len vildhet vår civilisation så ofta närer midt uti silt förfinade sköte, fick först genom honom sänna aningen om hvad ett fadershbjerta vill äga. Sträng ordning och stor arbetsamhet ordrade han och lyckades inskärpa hos nästan Ila, och, i trots af det förvända system man 10s oss på sednare tider antagit, ett system, om nästan gör namnet förbättringshus till en varodi, lyckades han, genom personlig kraft och luglighet, förekomma att åtminstone den unler hans vård ställda inrättning blef ett försämingshus, hvilket sådana beklagligen så ofta äro. Föreståndaren insåg snart så väl Nellys personliga värde; som de djupa orätlvisor, hvaraf rela hennes korta lefoad varit en, med länk vid länk, sammanhängande kedja. Utan att söka lindra Nellys fängelse, beslöt han dock att, så vidt möjligt var, vända det till hennes bästa. Hennes anlag utvecklades och hennes från början vårdade uppfostran satte henne i stånd, att användas vid göromål inom inrättningen, som fordrade något mer än den blotta mekaniska färdigheten,