Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 2

klarande af de fenomener, som visa sig vid de båda smältprocesserna samt kunskap om jernets olika användande och vilkoren för erhållandet af dess olika pgenskaper. — Ett större mått af technisk färdighet i smältprocesserna fordras deremot för honom, in för de ynglingar, som ingå på tjenstemannabanan. Det är bruksbetjenten, som så tillsägandes utgör, åtminstone borde utgöra, länken emellan bergsvetenskapsmannen och arbetaren. Lika orimligt som let är, att fordra det den förre, .som den ena dasen måste handtera ritstiftet och den kemiska våsen, skall den andra dagen med 21t:d spettet visa irbetaren handgreppen i t. ex. en stångjernshärd, om begära att den knappt i sin religionskunskap remmastadda arbetaren skall lyssna till och fatta egreppen af orden syre, oxidul, silicat o.s.v. Deröre vore nödigt, att bruksbetjenten inhemtade så nycken theori, att han kunde förstå den förra, och å mycken arbetsfärdighet, hvilken således icke bör vara ringa, att han kunde undervisa den sednare. — Ovedersägligt är i allt fall, att den som skall hafva daglig tillsyn öfver arbetaren, äfven måste i srunden känna hans yrke, för att kunna rätta de el, som begås, och borttaga de fördomar, som isynnerhet vidlåda arbetare vid jerntillverkningen -— .roligtvis just i följd deraf, att så liten upplysning uppifrån i allmänhet tilldelas dem. Ins. mötes härvid kanske med inkastet, att åldermän finnas att illgå, då behofvet så kräfver. Detta är sannt, men utom dess att dessa merendels äro orkeslösa gubbar, iro de i sjelfva verket ingenting annat än arbetare, fullkomligt så fördomsfulla som de öfriga, och ofta ingenting mindre än skickliga. — Dock det var ej derom ins. ville tala. Det varatt visa olämpigheten af att bergsskolan i Fahlun, sådan den tu ir organiserad, skall vara en läroanstalt för bruksbetjenter. Utom dess att denna skola dertil! saknar tillräckligt utrymme, är den förlagd i en stad hvarifrån dock resor företages till åtskilliga bruk, för att der inhemta någon undervisning i smältprocesserne af rätt ofta hoglöse och oskicklige arbetare, såsom lärare! Och hvilken kort tid! att dela emellan 492 å 16 elever. Följden deraf blir endast en ytlig kunskap, ja icke så mycket en gång som vanliga koldrängar besitta, och ändå borde bruksägaren ha rätt, att fordra ansvar af sin bruksbetjening för en tillverknings oduglighet och oanvändbarhet. Yore bergsskolan deremot anlagd vid ett örulk, skulle förhåtlandet härutinnan blifva helt annorlundare. Ick allenast handen, utan ögat, som i närvarande fal icke så lätt uppnår en säker erfarenhet, hade då daglig öfning i verkstäderna emeilan de vexlande föreläsningarrie och arbetena på laboratorium. Icke har man dragit skogsinstitutet från skogen och förlagt det midt i hufvudstaden eller landtbruksinstituten från åker och äng? Hvarföre finnes då skäl — lufvudsakliga skäl — att förlägga en praktisk bergsskola uti hufvudstaden? och till på köpet förena den med ett technologiskt institut, då, som ins nu tillräckligt visat, bergsskolan i Fakhlun för blifvande bruksbetjenter icke en gång är nog speciel. Ins. hänvisar för öfrigt till Jernkont. Annaler f:a Åre. pag. 113 och 7:e Årg. pag. 144, der de om år jernhandtering så för tjenstfulle männen Svedentjörna och Sefström hyar för sig uttalat samma mening, ehuru cgenteligen ändå icke åsyftande någon läroanstalt för bruksbetjenter. Sluteligen, så länge eh sådan anstalt saknas inom landet, kan och bör icke något klagomål från bruksigarenas sida med fog föras emot bruksbetjeningen i hvad vidkommer det techniska af jernhandteringen — ja, lika litet som staten hade skäl begära dugliga embetsmän, uti fall den icke ville bålla skolor och akademier. Om deremot en dylik läroanstalt inrättades, så är ins. öfverlygad om, att inom ett enda decennium derefter, skulle till och med författaren af Handbok i Ståljernsberedningen vid utgifvandet afen 7y och förbättrad upplaga deraf, finna sig uppmanad, att utstryka alla de oförtjenta smädelser, som han i första upplagan låtit inflyta mot bruksbetjeningen, — och hvilken lättnad i möda skulte icke, genom cen i smältprocesserna väl hemmastadd bruksbetjening, bergstjenstemannen röna, då ban, efter att vid ett bruk hafva lemnat föreskrifter, kunde vara viss uppå, att desamma förstodos och praktiskt efterföljdes. IEvukstetjent, f. d. Elev i Falu B skola.