Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 2

LITTERATUR. Nordljuset, en månadsskrift af O. P. Sturzenbecher; T—TII häftena, för Januari, Februari och Mars 4847; tryckt hos P. N. Jörgensen i Köpenhamn; i Sverige utgifven från Götheborg, D. F. Bonnier. Sedan Nordisk Literaturtidende upphört, för att lemna plats åt en länge förberedd Nordisk Revue; men denna sednare, 2f många förenzde anledningar, ännu ieke kunnat blifva organiserad, har vår i Köpenhamn vistande landsman, hr Sturzenbecher, mest känd under signaturen Orvar Odd, företagit sig utgifvande af tidskriften Nordljuset, i mening, aft detta diminutivum af en revue skulle — säger hr S. i sitt förord — vara på sitt vis berättigad!, kanske till och med kunna påräkne, att med något intresse omfattas, såsom en länk ikedjan, såsom ett försök i brist af bättre,-att bilda en journalstisk specialitet för de trenne Skandinaviska länd rnax. Hr S. sträcker sina önskningar egentligen endast derhiän, att hans föreva rande skrift. målte pwarbeta som ett slags väf-pole mellan de tre brödrariken2. Vi för vår del, här i Sverige, kunna ej annat än lemna bifall till ett så godt och vackert företag; utan tvifvel borde mean, kanske något mer än som sker, i Nordens alla tre länder bidraga till en ömsesidig kännedom af hvarandras nationella förhållanden, egendomligheter, minnen, werksambet o. s. v. af hvad slag det vara må. Det måste redan vara nåsonting för oss, svenskar, intressant, att se en bok på svenska språket tryckt, och korrekt tryckt, i Köpenhamn. Sed. n kommer det an på den lycka och välsignelse, som tilldelas hr S:s bemödanden och arbetet för öfrgt. Januari-bäf et gör en ganska god debut för bela tidskriften, genom en med klar, lätt stil och säker hand tecsnad karzskteristik öfver Esaias Tegner. Stycket är väl en liten biografi i korta; nätta drag; men hufvudsaklgendock en skildring af skaldens art och hans arbeten. Hr S. bar med förkärlek framhållit Tagnår under det vackraste och lyckligaste tidskiftet, då ban diktade sina herrligaste peemer, då han var frihetens, sanningens och det framiåtgiende lifvets vän. Hr S. anmärker ganska riktigt. att