Aftonbladet – 5 juni 1847, sida 2

Article Image
Min mor, min ömma mor, får inte Nelly följa dig i grafven; 0, t2Z mig med dig i din ljusa himmel! Hvad blir väl Nellys lolt sen du gålt bort? Förbarma dig, min Gud och Frälsare, låt mig få dö, sen hon ej mera finnes till; låt mig få hvila uti samma graf. — Den: erma flekan kände en aning om hvad det vill: säga, alt mista en mor — helst för en fattig flicka. I Mor Ullas stoft anförtroddes några dagar derefter åt det sista hvilorummet, det lilla boct utreddes, det ringa bobaget försåldes. Sedan; Sara ombestyrt allt detta, for hon tillbaka till! Odinsborg, men tog en afväg inåt skogen och stannade vid ett torp, benämndt Snuskvik, hvarest bodde en sockenskomakare vid namn Supström. Vi torde ieke bättre kunna skildra Snuskvik och dess ägare, än då vi säga, att) båda i fullt mått gjorde skäl för namnet. Supström var de båda numera faderoch moderlösa flickornas enda lefvande slägtinge. Supström hade en hustru vid n.mn Kajsa. Jemnårig med sin man var hon af ett lika argt och rått sinnelag som han, och det enda band, som sammanknöt den äktenskapliga sällheten dem eme!lan, var, eget nog, att båda voro i lika hög grad begifna på dryckenskap. — Hustru och man plägade nemligen förlusta sig ait supa i kapp, för alt pröfva hvilken längst kurds stå persen, och efter sådana ädla täflingstrider farn man stundom de båda äkta makarna slumrande bredvid hvarandra uti ett och samma dike: oftare likiäl sofvo de ruset af sig, hvar i sin vrå af deras gemensamma stuga. De värda makarna voro barnlösa. En hvar hade vid ingående af h onelagat medbragt ett litet kapital. Supström var ea rask och skicklig skomakare — notabene, så ofta hån var nykter. Mor Supström skötte torpet, att det gaf god äring, och en grof piga fullgjorde alla dagsverken till herrgården: På detta sätt stodo sig Supströms ganska bra och hade årligen ett icke så Obetydligt öfverskott, hvilket de samvetsgrannt använde till inköp af bränvin, och endast bränvin. I den vämjeliga koja, der dessa barn af vår tids farligaste last hade sitt orena stamhåll, af

5 juni 1847, sida 2

Thumbnail