get varit a bruten, och fortsatte sina fromma j och oförtrutna bemödande. att förbättra straff-) lagar och fängelser. Detta sällskap, hade äfven . stått i korrespondens med Howard. Det be-l stod förnämligast af Qväkare — en sekt, somj, tyckes klarast hafva uppfattat kristendomensl: bud om barmhertighet mot vår nästa, Seder-i: mera utkom i denna stat år 4790 ett stalui,, som afskaff:de de hårdare, från engelska lag-t: stiftningen härstammande straffen för åt killig: förbrytelser, och Beviljade medel för uppförande af en särskild byggnad i Philadelphias fångelse, med ensamhets-celler, hvari vissa förbrytare dag och nat afskilda förvarades; men det sålunda instängde lemnades ej arbete, hvilketj verkade vansinne, och i förening med brottslingarnes tillväxt :örorsakade, att denna-straffmetod snart måste frånträdas. Sedan man i staten Newyork gjort dylika misslyckade försök att sålunda inspärra f ngar utan arbete, fottade man der i fingelset i Auburn omkring år 4823 den utväg att; enligt Howards åsigter,! låta fångarne sofva i ensamhetsceller om natten, men arbeta på gemensamma verkstäder och arbetssalar om dagen, dock under iakttagande af den strängaste tystnad, hvars afbrytande bestraffas med kroppsaga. ; Men oaktadt nämnde misslyckade försök i Philadelphia, öfvergaf man dock icke derideen af en fängelseförbättring, som uteslöt brottslingarnes minsta beröring med hvarandrå. Man fann misstaget hafva beståt deri, alt man ej låtit fångarn2 få under sin ens.mhet arbeta, och sedan fängelseförbättringssällskapet derstädes utverkat flera författningar i nämnde afseende och plan blifvit uppgjord för fängelsebyggnad efter denna princip, fulländades derefter anstalten år 4829. Då en lång erfarenhet visat, att brottsligheten, genom fångars sammanvaro, lik en pestsmitta utsprides och förökas, har sistnämnde behandlingssätt, rom utesluter deras minsta ber:öring med hvarandra, visat de bästa resultater, och derföre hos oss, likasom i flera andra lnd:r, till en del antagits. Dessa sätt att behandla fångar hafva blifvit kallade, det ena Auburnska eller Tysthelssyst. mel — det andra Piiladelphiasysteme!, af redan anförde orsaker — en benämning, mera allegoriskt än filosofiskt rigtig, enär ifrågavarande straff-arter utgöra en sammansättning af olikartade delar, och bilda på intet sätt ett system af organiskt förbundne beståndsdelar !2). Såsom den värde talaren vid vårt förra sammanträde yttrade, har juristen ordnat dem i system, liksom botanisten sina blommor,. — Likasom den sistnämnde äfven bland ogräset och snarbindor finner näring för sia forskning och visar nyttan af sitt studium — så tillhör det äfven den förstnämnde att låra rätt känna det menskliga ogräset till sitt frö och ursprung, för att kraftigt kunna utrota detsarma. En djup tänkare säger: Menskligheten visar oss vid denna undersökning sin nattliga, sin demoniska sida; men äfven här gifvas skuggningar mellan ljus och mörker, dem endast menniskokännaren förmår att urskilja, och dem rätten endast i menniskokännedomens spår kan hoppas att reda. Brotten äro isolerade, desorganiska växter uti statens innersta kärna: det är redam en konst att afskära dem så, att det hela dervid intet lider: det är en ännu högre, att bota dem utan afskärning och inpassa dem såsom åter organiserade länkar i artikulationen af det hela. !3). Det är denna högre konst, som kristendomen bjuder att begagna, men som, länge: glömd, först i våra dagar börjat komma i utöfning. Genom inspärrning i ensamhetscell är visserligen fången frälst från det skadliga infiytande, hans medfångar på honom kunna utöfva, hvilket man funnit vara det första nödvändiga vilkoret för att kunna få henom på en god väg, men härigenom är ej allt vunnet, ty genom blott mekaniska medel kan en menniskas moraliska förbättring ingalunda. utverkas; en sorgfällig religiös undervisning samt arbete äro -de nödvändiga vilkor, som sedan tillkomma, äfven:som den efter straffet frigifne fångens skyddande mot återfall. Detta har man noga fått erfara i Nordamerika, der dessa vilkor ej blifvit på en gång uppfyllde !). Man kan icke uti ifrågavarande afseende fordra allt af stater, ty utan kraftigt bistånd och medverkan å statsborgarnes sida skulle dess bästa inrättningar göra föga nytta. Sedan staten sörjt för ett förnuftigt straffsystem cch detsamma motsvarande straffanstalter, har den ock uppfyllt hvad man hufvudsakligast i detta afseende har att fordra. Det öfriga måste af kristelig kärlek och fosterländsk anda fyllas. Sällskaper och föreningar för fångars förbättring hafva svårt för att verka för sitt ändamål, innan fängelserna undergått förbättring, och många sådana föreningar, i så fall, försvinna eller för en längre tid bott gvarstå till namnet, som händelsen varit med den i Boston i Nordamerika !2). Men å andra sidan kunna de bästa straffarstalter icke motsvara sitt ändamål utan dylika föreningar. Bet är en pröfvad sanning, att ingen af dessa båda inrättningar kan vara den andra förutan. Båda måste finnas, så vida brottsliga och olyckliga medmenniskors förbättring i samhället skall kunna verkliggöras. Vårt tidehvarf kan äfven gläda sig åt eu talrikt antal af välgörande samfund, stiftade för ifrågavarande ändamål. I det för så många välgörenhetssällskaper sig utmärkande England förenade sig år !?) Tellkampf: ueber die Besserungs-gefängnisse in Nordamerika und England. 23) N. F. Bibergs samlade skrifter, .3:e del., Fäöreläsningar i kriminalrätten, sid. 4. 44) Först sedan 4838 har fångpredikant, under namn af moral-lärare , blifvit anställd vid Pnnsylvaniens fängelser. Se Tellkampf. a. b. sid. 144. Undervisningen bestriddes förmodligen tillförene af de andlige frivilligt. s5) Julius Jahrböeber der Gefängnisskunde. 7 B. 2a och 3:e h., sid. 297. : mm ene PA EO SREROGe I äl I eg EA Es SE SAG va