bevisens utgifvare. Hr Lewin hade också gått iförfattning härom, och dagen för ärendets handläggning vid Tullrätten var redan utsatt, då, under en hans resa till Uleåborg, ifrågavarande handlingar, som sagdt är, blefvo honom fråntagne genem inbrott i hans bostad uti byn Mattila, en half mil ofvanom Haparanda, natten emellan den 2 och 3 sistl. Februari; hvaraf tyckes följa, att händelsen icke just var en surpris för dem, som kunde hafva något att befara af den väntade räfsten vid Tullrätten. Då härjemte ihågkommes, att med smörproduktionsbevis. förstås ett af Svensk landtman utfirdadt intyg, alt varan är af hans egen ladugårdsafkastning, vid hvilket förhållande den är tullfri, samt att dylika bevis under sednare tiden blifvit företedda vid tullkammaren och beredyvilligt emottagna för nästan hvartenda pund smör,som afsändts från Haparanda till andra orter, oaktadt det på orten är allmänt kunnigt, att större delen af denna vara kommer från Finska sidan och att produktionsbevis efta utgifvas i personers namn, hvilka icke äga en mark till afsalu, ja som icke ens finnas till i verkligheten, så torde det icke mera vara svårt för någon att utgissa sammanhanget af den här omordade gerningen. Det heter vidare i våra underrättelser, att ransakningen har stora svårigheter att bekämpa, i anseende dertili att nästan hela orten handlar med smör och ganska många synas vara interesserade af, att förloppet af stölden hålles i mörker, hvartill ock alla möjliga krafter skola uppbjudas. Dessutom ligger ett icke så ringa hinder i den omständigheten, att befolkningen i allmänhet talar endast Finska, så att förhandlingarne vid häradsrätten för det mesta måste gå gerem tolk, hvilket, utom det att undersökningen härigenom uttänjes, gör att frågorna och svaren icke a!kid bibehålla sitt genuina skick, om äfven tolken är aldrig så utmärkt. Under dessa förhållanden är det derföre troligt, att ingen kan lagligen åtkommas för sjelfva tjufnadsbrottet, men härmed lärer ieke allt vara bestäldt, utan säges tullverkets ombud, efter målets slut bos häradsrätten, hafva i beredskap ett annat åtal vid Gränstullrätten, hvars utgång icke torde blifva lika been — MAX BOHRER. Svårligen har hufvudstaden någonsin sett en så lysande samling af musikaliska talanger inom sina murar, sem nu. Under det Thalberg, Schuberth, Lesnard, Gulomy jemte flera yngre artister dels redan producerat sig, dels ännu ämna låta höra sig inför vår allmänhet, uppträder oförmodadt bland dem den märkvärdige konstnär, som tvenne verldsdelar redan under en lång följd af år jemte Bernhard Romberg erkänt för violoncellens konung. Vi tala om Mex Bohrer, den ende, hvilken såsom virtuos förmått göra Romberg rangen stridig, och som ännu i hösten cf sin lefnad med ungdomlig värma fortfar att sprida dessa melodiska välljud kring verlden, hvilka så läng2 varit föremål för konstvännens beundran. Man har jemfört Bohrer med Paganini, och dessa peralleler förekomma beständigt uti hvad som skri. vits om honom. Bestämdast bar Rossini uttalat sin isigt härom i ett rekommendationsbref för B. ill en förnäm Italienare. Det lyder i -öfverskining sålunda: Bästa vän! genom hr Bohrer — den ende — store violoneellsp-laren — sänder jag cr detta bref. Han är detsamma på detta instrument som Paganini var på violinen — förstår ni? — när ni hör honom med uppmärksamhet, skall ni bli förtjust att få göra hans bekantskap. — Bologna d. 42 Juni 1841 Ett märkvärdigt bevis på det betydande anseende, Bohrers talang eger, är den rekommendationsskrifvelse, som Alexander v. Humboldt gaf honom till Förenta Staterna i Norra Amerika, då han företog en konstresa till detta land. Denna skrift lyder i öfversättning sålunda: Den utmärkta välv ilja, hvarmed ett stort antal af Förenta Staternas medborgare behagar hedra mig och mina amerikanska arbeten, föranleder mig att genom dessa rader uttrycka den lifliga de i; jag tar uti framgången af den resa, som förehafves af en eminent och ryktbar konstnär, hr Bohrer, min landsman. Jag tar mig friheten att serskildt anbefalla honom, uti det sköna land han går alt besöka, i alla deras välvilja, som ega sinne för tonkonsten och älska at! medd: Ia uppmuntran och råd åt en ädel och utomordentlig talang. Putsdam d. 46 Maj 1842. Alexander v. Humboldt, Ledamot i: filos. sällsk. i Pennsylvanien.