Aftonbladet – 4 juni 1847, sida 3

(Insändt.) FROSSKUR PÅ GRÄFENBERGSKA VISET, sådan den utan våda kan med framgång användas äfven i den faltiges koja. Vid första förebudet till frossanfall intager den sjuke sängen, och, under frossans hela skifte, förtär intet, mildrar törsten med munbad (håller kallt vatten i mun) och lindrar lokal smärta, t.ex. svår värk i magen m. m., genom gnidning på det lidande stället med våt varm hand, då och då doppad i varmt vatten. — Under feberhettans skifte får och bör den sjuke dricka friskt vatten, i måttliga porlioner, så mycket törsten kräfver, och för öfrigt dämpa den öfverdrifna kroppsvärman genom kylande, 1. v. s. ofta förnyade kalla omslag, genom bestrykningar med kallvåt handduk och genom svala vattenavemanger. — Nämnde kalla åtgärd under detta kifte skall svalka och afkyla, men får ej kyla ut len sjuke eller sänka kroppsvärmen (fil!, än mindre under normalmåttet, d. v. s. den värmgrad, som den juke finner angenäm. — Om hufvudet eller bröstet öreträdesvis lider under hettans skifte, böra fötter och ben, äfvensom händerna och armarna till armbågen, hållas mycket svala genom fotoch handbad eller genom kylande, d. v. s. ofta förnyade, svagt arvridna, kalla omslag. . Så snart huden mjuknar, tungan blötnar, törsten börjar upphöra, d. Vv. s. när brytningens skifte nalcas, lägger den sjuke af sitt linne och låter, helst nslagen i kallvått lakan, rikligen bädda öfver sig, till framkallande af allmän ymnig svettning. Denna anderhålles en till tre timmar eller tills all feberrörelse upphört. Nu verkställes allmän, en eller flere minuters afkylning, antingen (nemligen för svaga personer) medelst den sjukes inslående i kallvått lakan eller medelst allmän bestrykning med kallvått, lere gånger nyblött och lindrigt urvriden bandduk, eller (nemligen för starkare personer) medelst kallt (7 till 42 graders) halfbad), med öfverösning på kroppsdelarne öfver vattnet, eller ock medelst öfversköljning med rikligen blött lakan, som flere gånger slås kring den sjuke, stående i vattenbalja. ÅAfven vid denna afkylning bör man väl iakttaga att ej utkyla utan endast från öfvermått af värme befria den sjuke. — Af den sjukes krafter beror huruvida han skall efter afkylningen intaga sängen, gå till arbete eller göra en utvandring i fria luften: Denna sednare och rörelse kan den sjuke icke för mycket njuta, endast det sker med nödig varsamhet, så att han aldrig känner sig kall och aldrig trött. För öfrigt bör den sjuke, såvida ej fross-anfall hindrar, efter upphettning, helst ända till svettning, vunnen medelst den nattliga betäckningens förökande, hvar morgon verkställa en kort, allmän afkylning på något af ofvannämnde sätt, middagstiden vid rik, allmän kroppsvärme taga från 40 minuters ända till en timmas sittbad ), med varsamhet, så att ej allmän utkylning inträffar, samt sängdags, vid vunnet högre mått af uppvärmning, för natten anlägga Neptunsgördel, d. v. s. flerdubbelt linne, t. ex. ett lakan, sammanlagdt på längden till lagom bredd för att kunna betäcka underlifvet och nedre delen af bröslet, blötes i kallt vatten till så långt stycke, som motsvarar kroppens vidd, urvrides starkt, lindas till gördel så, att våta delen kommer närmast huden och tillhålles med torr bindel. Denna gördel kan med fördel bäras äfven om dagen, så framt den sjuke ej försummar att göra honom värmande genom tillräcklig beklädnad. Morgonstunderna, på fastande mage, sedan efter afkylningen full kroppsvärme vunnits, bör den sjuke dricka 4 till 6 glas vatten och sedermera dels emellan, dels under måltiderna dricka vatten; men så måttligt, att magen ingalunda deraf besväras. Att den sjuke lika litet genom detta som något annat frossmedel vinner helsa, så framt han ej iakt) Den sjuke sättes i 7 till 44 grader varmt vatten, stigande högst till nafveln. ) Den sjuke i högre grad värmd, varmt klädd och kringsvept, sätter sig i vattenbaljan så, att valt net stiger kring den blottade kroppsdelen til nafveln. TND INA Rn NTE ENE RR RE