Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 3

medel m. m. sådant tyckes ofattligt för förståndsbegreppen, men det är sublimt likväl. — Ja, mina damer, jag omtalar nu icke någon fiktion, utan en af flera trovärdiga personer bestyrkt sanning; då man för några år sedan, under gräfning i Herkulanum och Pompeji, påträffade förkolnade papyrusrullir, som icke kunde på vanligt sätt upprullas och dechiffreras, var det en lärd neapolitanare, som fick den lyckliga iden att för utforskandet af dessa dyrbara skrifters innehåll, betjena sig af magnetismen. Han lät försätta en qvinna i magnetisk sömn, lade sedan en papyrusrulla på hennes maggrop och, hvad tycks, hon lärer ord för ord uppläst det märkvärdiga dokumentet! En ovanligt korpulent fru fann sig isynnerhet frapperad af denna anekdot. Der ser man,) sade hon, med en viss sjelfförnöjelse, huru vettenskapen respekterar hvarje medel till upplysning.n En äldre herre, en gammal grondör, tillade med en sur mine: Gudnås, de gamles filosofi kan vår tids menniskor endast uppfatta — med mageni Kiliander fortsatte: I Edinburg lärer nyligen funnits en ovanligt skicklig magnetisör, och en af mina vänner, som på sina resor äfven var i Edinburg, har berältat, att då han besökte den renommerade magnetisören, blef, På min väns begäran, en magnetiserad person satt i rapport med honom sjelf. I samma ögonblick som detta hände, började det magnetiserade subjektet att spotta och grina; detta kom sig endast deraf, att min vän tuggade tobak, och en stund derefter, då en mygga stack honom på näsan, kände den magnetiserade alldeles på samma ställe en häftig klåda.n Eviga harmoni! utropade fröken Kornblixt med liflig enthusiasm. : Härmed voro Kilianders notiser om den animala magnetismen uttömda; men under den paus, som nu. uppstod, kom han, genom en ljerf tankeflygt, att påminna sig en anekdot om Napoleon, som han ocså ishemtat vid toi etten. IHrin den animola magretismen och till