Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 3

OM SMÖRSMUGGLERIET I NORNBOTTEN Erfarenheten af våra riksdagar har visat, all hvar och en af dem haft någon viss framstående och utmärkande karakter, som skiljt densamma från de föregående. Ett sådant hufvuddrag hos den sednaste eller 1844—43 årens riksdag lemnade tullfrågornas behandling, som visade en dels öppen, dels tyst öfverenskommelse mellan de enskilda intressena, att begåfva hvarandra med favörer af förhöjda tullbeskattningar. Sockerpatronerna och fabrikanterna af vissa manufakturer, som fruktad: för upphäfvande af förbuden eller de prohibitiva importafgifterna i sina varutillverkningsslag, lockade Presteoch Bond : stånden till medhåll genom medgifvande å sin sida af en ökad och i många fall prohibitiv tull på de nödvändighetsvaror, som landtmannen producerar, såsom smör, ost, talg, ull fläsk. Allt gick ut på att pungslå den konsumerande allmänheten och skifta frukterna deraf; och kortsyntheten tillät icke vederbörande alt inse, att detta sätt slutligen leder till intet annat, än att fördyra lefnadskostnaden för alla, och således icke gagnar andra än de tillverkare, som jemförelsevis äro blott få till antalet, och således kunna tillgodogöra förbuder såsom ett monopolium för sig, hvaremot de tillverkare, som äro många, i sjelfva verket måste gifva med den ena handen oftast vida mer, än hvad de kunna taga med den andra, 0. s. v. Det kommer också alltid att qvarstå såsom ett prof på den naift ohöljda fanatism hvarmed d t prohibitiva systemet bedrefs, att då en och annan fabrikant förklarade, att han för sitt slag varutillverkning önskade väl nedsättning, men cke förhöjning af den befintliga taxan, emedan en hög tull endast gynnade smuggleiet, så tilläts sådant icke af Bevillningsutkoltets majoritet för att icke skämma bort orincipen,. Hvarje invändning emot denna förlomarnas och oklokhetens öfversvämning var då alldeles fruktlös, om icke snart sagdt äfventyrig, ty de, som till de egentliga monopolistern2s förmån exploiterade de öfrigas lättrogenhet, försummade icke att, medan de sjelfve hofverade med patriolismens fana, på samma gång nedskrika de olika tänkande, som sökte något stäf a öfverdrifterna utan att motsälta sig en ganska EG REN ENT PN NA AEA RINGEN ARR TRA KT IETEE