Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 3

örbudet, att hela den tidningens sätt att be;handla frågan var sådant, att intetdera partie! ller rättare ingenderas åsigter kan deröfver ;harmas Det gläder oss att finna, det revy;raren nu så riktigt uppfattat, hvad som just itgjorde Aftonbladets syftemål, nemligen att, inder uttryckandet af sin åsigt om saken, likväl söka förebygga den partibitterhet, som lätt kan uppstå i en fråga så ömtålig för enskilda ntressen. Deremot synes samme man icke var. så väl hemma, då han upptager ett yttrande af andra tidningar, att det gifves fall då man måste frånträda en Princip,, såsom Aftonbladet anföres hafva yttrat. Han säger sig icke begripa hvad man menar med princip, Jå man tror att den icke skall vidhållas! Detta är väl egentligen ett ordrytteri, som hvilar på den af Aftonbladet under debatterna öfver exportförbud begagnade meningen, att man, om hungersnöd uppstår, ej kan mätta de svältande med principer: att man, i valet melan tvenne sådana extremer, måste låta en abtraktion fara, helire än utsätta tusentals fattige ör undergång 0: s. Vv. Hvar och en, som ej med flit vill blunda, måste inse, att hela denna saks afgörande hviar på hvad man bör förstå under den här i åga varande principen, d. v. s. grundsatser för handelsfriheten. Hvem kan bestrida, at! regeln för denna, likasom de flesta andra reg: lor, kan innehålla icke blott ett allmänt stadsande för vanliga förhållanden, utan derjemte onskilda stadganden för undantagsfall (t. ex befarad hungersnöd), hvilka, då de tydligen specificeras, lika så väl höra till regeln och principen, som det atlmänna stadgandet. Mankan således alldeles ige påstå det vara principvidrigt, att, när detta undantagsfall är för handen, handla efter den exceptionella föreskriflen, hvilken just ligger i principen, i regelr sjelf, och det har från början varit Aftonbladets tanke, och är så ännu, samt således hvac vi anse för princip, att bandelsfriheten icke kar eller bör uppställas så helt och hållet på der blott och bart abstrakta eller ensidigt allmänns grunden, att intet undantag derifrin någonsir skulle kunna ega rum; likasom det är anta get, att icke cn hvar kan obetingadt och alltic tillverka hvad han vill. Exempel på det sed. nare lemnar bränvinsbränningslagstiftningen, som inskränker bränvinsbränningsrättigheten till vissö månader, och ändå antager nödvändigheten at! lemna regeringen rätt att öifven under dess månader, vid stor spanmålsbrist, kunna utfärds förbud mot bränvinsbränning, hvaröfver vä ingen kan klaga såsom en principvidrighet, si länge slika förbud utgöra reglerade exceptionei rån den allmänna tillverkningsfribeten eller vars och ens rätt att förädla sina råämnen. När således Aftonbladet talat om att icke åta folk svälta ihjel för principens skull, så menas dermed tydligen endast det allmänna let abstrakta i handelsfrihetsgrundsatsen, mer icke principen hel och hållen, hvilken, såsom sådan omfattande äfven de reglerade exceptionerna, icke genom dem kan brytas. em — oessossamså