Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 3

ansenl:g skyddstull, med beskyllningar att arbeta för utländningen cch vilja taga brödet ur munnen på cegaa landsmän, med flera fraser, beräknade att verka på den villrådiga del bland riksdagsmännen, hvilka icke hade speciel sakkännedom i de ifrågavarande ämnena, utan derföre följde andras auktoritet. Bland de erinringar, som Aftonbladet och flere andra då, res:rvationsvis, anförde till protokollet, var äfven en förutsägelse, att den häftiga prohibitions-ifvern i afseende på vissa lifsmedel, bland annat artikeln smör, hvarpå lades en enorm beskattning, skulle icke blott förfela det sökta syftemålet att förekomma införseln af finskt smör, till den svenske landtmannens fördel, utan derjemte beröfva staten den inkomst, som kunde uppstått af en lindrigare tullafgift, och i stället lemna denna inkomst åt lurendrejaren. Det har nemligen sedermera blifvit väl kändt med hvilken öppen skandal smuggleriet med smör nu drifves i Norrbotten; smöret inkommer lika bra i landet; det får blott göra hundra mils omväg. Vi föranledas att återkomma på detta ämne af en artikel i Svenska Minerva för i går, insänd till dess Redaktion med anledning af den bekanta stölden af smörproduktionsbevis. Insändaren föreslår ett annat sätt att istadkomma kontroller på nationaliteten af det smör, som föres från norra orterna till Stockholn, hvilket icke är oälfvet; och ehuru en nedsättning i tullafgift utan tvifvel utgör det enklaste korrektivet och det enda säkra, innebåller dock den ifrågavarande artikeln flere så märkliga upplysningar öfver det ifrågavarande vistiga ämnet. att vi anse det nyttigt att här införa följande utdrag deraf: . Man har under en mängd af år gjort det ena fåfänga försöket efter det andra till förekommande af oloflig införsel af finskt smör vid norra riksgränsen, Qvarken, med flera orter i Norroch Westerbotten. An har man förstärkt bevakningen till häst och fot, till lands och vatten; än föreskrifvit s. k. produktionsbevis; än mildrat detta påbud och endast fordrat edligt betyg att varan vore svensk; och slutligen åter påbjudit produktionsbevis. Allt detta oaktadt, har smörsmuggleriet stigit i bredd med de vidtagna försigtighetsmåtten deremot, särdeles efter Handelskonventionens emellan Sverige och Ryssland upphörande år 4844. Det är en sällsam egenhet, att det förmenta säkraste hindret — produktionsbevisen — blifvit det verksammaste medlet till den olofliga införselns öppna bedrifvande. Ty då den trafikerande får föra sitt smör utan visitation flera mil längs riksgränsen, som utgöres af Torneå elf, tullkammaren i Haparanda förbi, direkte till det på redden liggande fartyget, utan att det får eller ens bör för tillfället ifrågasättas, om varan verkligen förskrifver sig från svenska sidan, hvilket för öfrigt, såsom lätt kan begripas, alltid hetes vara händelsen, och man ej heller kan begära, att den ombord varande tullbetjeningen, som endast har att efterse, att någon större qvantitet icke inlastas, än den hvaröfver bevis företes, skall kunna på däck anställa revision öfver bevisens äkthet, så synes ju ingenting hindra, att en sålunda tillkommen fartygslast kan hel och hållen utgöras af oförtulladt, med falska bevis försedt finnsmör; — en förmodan, så mycket mindre obehörig, som det är allom bekant, att produktionsbevis snart sagdt från hvarenda Norrbottens-socken i ymnighet utbjudas emot 24 å 32 sk. bko för hvarje deruti upptaget lispund, och man dessutom ganska lätt förstår bvilket ringa afseende de trafikerande fåsta vid tillkomsten af dylika bevis, tänkande, i fall de nb. tänka på någon framtida räfst, xkommer dag, kommer råd.n Då således intetdera af de hittills anlitade försöken haft åsyftad verkan, än mindre inbringat en enda skilling i tullkassan, utan fara dess värre är, att dessa försök bidragit till smörsmuggleriets florerande, och på samma gång skapat en alldeles ny näring, nemligen förfalskning i stort af offentliga handlingar, hvarpå fabrikanterna, i rak motsatts till tullverkets egna finans-operationer, som icke gifvit någon behållning alls, förtjent flera tusende riksdaler, och hvaraf, i sinom tid, då fråga blir om bevisens beedigande inför domstol, torde alstras en väldig skara menedare, utom det att man härifrån kan härleda den nyligen timade, vederstyggliga stölden från tullverket af en hop redan begagnade produktionsbevis; så tyckes för den, som nitälskar för medmenniskors samvetsfrid och moralitet, tiden vara inne att upplysa om dessa bedröfliga missförhållanden och att, i händelse en betydligare nedsättning af införseltullen å finskt smör icke kan åvägabringas, hvilket dock tvifvelsutan vore det lämpligaste och naturligaste, föreslå något annat, ännu oförsökt botemedel mot det hotande onda. Den Kejserliga ryska tullstyrelsen lärer för några få år tillbaka varit försatt i samma bryderi för svenska räfskinn, som den Kongliga svenska nu är för finskt smör. Den förstnämnde fann likväl efter någon tid all tullbevakning i detta afseende omöjlig och hvarjehanda kontroller med stämpling och certifikater till intet tjenande, då i alla fall de svenska räfvarne lotsade sig öfver till det -kära Finland, hvarest de i och med stämpelns påsättande blefvo naturaliserade och sedan certificerade. Derföre framställde samma tullstyrelse hos dess Regering det förslag, att endast ett visst bestämdt antal finska räfskinn, efter fördelning på hvarje län, måtte kunna årligen tullfritt införas till Petersburg, men att de skinn, som derutöfver anmältes såsom finsk vara, borde förtullas, hvilket förslag också bifölls och sedan dess varit i Ryssland med fördel tillämpadt, helst man tillika haft den klokheten ett låta den en gång för alla bestämda qvantiteten blifva så rundlig, att den icke kan med finska räfskinn fyllas, hvarigenom det ändock är tillfälle för goda vänner och grannar att förtjena något på vakansernas besättande. , Då dessa måhända något radikala, men likväl hela åtgärder icke i ringaste mån förnärmat någon finsk undersätes rätt; utan tvärtom blifvit med belåtenhet upptagne, vågar Ins. föreställa sig, att de äfven kunna tjena oss till föresyn, hvad beträffar omsorgerna för hämmande af lurendrejeriet med finskt smör; hvarRENEE ERA