Napoleon är imedlertid ett stort steg — dock, för den, som någorlunda är hemmastadd uti konsten att göra, konversation, går det ganska lätt att exeqvera till och med större hopp än detta. Man tänjer ut tråden så långt möjligt är, och när den ändtligen brister, då börjar man att skarfva; det är helt enkelt. Dessutom finnes det ett litet ord, som i öfligt salongsprat är alltför bebändigt och som sammantrocklar de brokiga bitarne af ett samtal till ett stort lapptäcke, hvarunder tankarne kunna slumra i ostörd ro. Ja, aldrig har väl fransmannen lånat oss någonting mera oumböärligt än sitt lilla förträffliga å propos, och då vi icke göra oss samvete öfver att äfven begagna det å propos de bottes, blir användbarheten så mycket större. Kiliander kände detta alltför väl, ty han egde en mångårig praktik i allt som rörde sällskapslifvet, och han vidtog derför snart tråden af det afbrutna samtalet. Det är utom tvifvel,, sade han, att det ligder en magnetisk kraft äfven i vår blick och vår viljas makt öfver andra. Ormtjusaren tämJer in sitt rof blott med en skarp blick, och om flera store män berättar man, att de blott i sina ögon egt förmågan att liksom förtrolla alla sina underlägsna medmenniskor. Napoleon isynnerhet lärer i deita fall vara märkvärdig, och personer, som mötte honom för första gången, kände af sig sjelfva att han var kejsaren, så snart han skänkte dem en enda blick. — A propos Napoleon, rappellerar jag mig en liten anekdot. Straxt innan bataljen vid Austerlitz hade börjat, och då hären redan stod uppställd i slagordning, red Napoleon ut bland sina trupper på fältet. Då han passerade en artilleriafdelning, blef ban varse en ung sergeant, som, likblek och darrande, hade dragit sig nigra steg tillbaka. Napoleon fixerade honom några ögonblick och sade derefter, i en föraktlig ton: Fy, kamrat, jag tror ni är räddi Siren, svarade den stackars sergeanten, ,det är icke af räddsla jag d.rrar; j2g förs kräckes endast deraf, att jag känner mitt ofantliga. mod, och vet, till bvilka vigstycken min ovanliga tapperbet skall drilva migls Kejsaren fann behag i den unge