Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 3

grefven och, gud bevärs, den förnäma tossan med, som int duger, ja, in!e alt sätta en panna på elden... När de kom mo tillbaka, såg den enfaldiga gåsen belt ;udsnådelig ut .. och modern stoltserade som en påfågel. Kors bevars, så elak frun är!v invände fru Wallen. Alldeles inte! Jag vill bara, att hvar och en sk:l hålla sig inom sitt stånd... Är det inte förskräckligt? V ska trila och arbeta, karlarne på sitt, och vi på vårt håll och så kommer en sådan der nådig herre och gör af mec alltsammans! Och när de väl fålt pengarna, så vet hvar ken nådig grefven eller nådig grefvinnan, om de ska vård: sig att. helsa på far och mor. Nej, jag tackar, det skal inte bli något af! Agatha skulle spela mig ett sådant spratt hon! Jag skulle, min själ, bjelpa henne! Nej! en ordentli man af silt stånd skall hon ta, och inte en spelevinker .. det skall jag bli man förl... Ändtligen kom supcen. — Grefvens spådom sannades; den svarade fullkomligt mo middagen: allt var utsökt och lickert. Naturligtvis hade han sin plats vid Charlottes sida, och detta gaf nu ändtligen fru Asplund tillfälle att på fint sät afbörda sig ännu en del af den grymma tyngd, som tryckt hennes bjerta. Hon kastade nemligen så förunderliga blic kår på det kultrande paret, att fru Sebaldt omsider fan sig föranlåten hviska vid fru Robeck: Man skall få se, att Charlotte bl:r grefvinna.n Anmärkningen gick som en löpeld kring bordet .. man såg på de unga tu, log och vexlade blickar mer hvarann. Fru Robeck, som salt helt nära fru Asplund, lutade St fram och sade: I sanning tror jag inte att man får gratuleral Hvartill? frågade fru Asplund och låtsade se okunni ut; under det muskälspelet i hennes ansigte bestämdt vi sade motsalsen. j Samtalet afbröts nu af sång. Det var en gammial svensk sed att i godt 1sg sjunga när dryckeskärlen gingo omkring. Upplifvad af Dalin, och genom Bellmans beundransvärda, dithyrambiska improvisa: tioner bringad till sin höjd, blef denna sed ett oumbärlig