Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 3

(Insändt.) TILL E. G. GEIJER. : Om vintern 4846. Frågaren och forsen. En främling tankfull stod vid Elfvens bräddar, der den förvandlades i väldig fors; han såg dess omlopp, såg dess starka brottning med klipporna, med skogens brutna stammar, ja, med dess egna vågor, egna krafter, såg skummet stänka upp mot höga skyn och hörde uti djupet åskor mullra; — han lyssnade, — och: skakande sitt hufvud ogillande, han frågade: hvarför — hvartill den stormiga, den vilda leken? Hvad oro drifver dig att så dig kasta i kamp på lif och död med allt omkring dig? I stridens larm förlorar du dig sjelf, ditt lugn, din klarhet, — o! var det ej bättre deruppe i den djupa, tysta dalen, — der lugn du framgick inom trygga bräddar, — att återspegla strandens träd och blommor, och klippans spets och himlahvalfvets ljus? Då var du klar och skön, och Jungfrusländan