Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 3

detta den högre societtens tråkiga, förnäma lif upp. kastar nu sluteligen förf..för oss en annan tafia Det är lifvet i borgarehusen.Här menar han gå! allt lustigt (2): till, och här tycker han att det ä! riktigt trefligt (!). Härpå hafva vi (!) minst (märkl!) att svara, emedan vi aldrig (!) hade den lyckan (!! att få (2) umgås hos någon: borgarfamilj. Dock känna (? ) vi alltför (?!) väl den ståndpunkt af bildning. på hvilken borgaren i Upsala i allmänhet och med högs! få undantag står, för att ej med trygghet (? kunna påstå, att den student, som företrädesvis älskar natur och ett otvunget, fritt väsende (hvilket vi dock vilja hoppas(!) ej alla studenter anse såsom ett non plus ultra i det sällskapliga lifvet möjligen, ja, troligtvis uppsöker ett sådant Eden, der man i sin oskyldiga enfald (!) ännu ej ätit a! kunskapens träd, men att de ynglingar deremot hvilka jemte allvarliga (!) studier, känna behof af att bilda sitt hjerta (!), att under ungdomens mjukare tid lära sig att lägga tygel (?!) på sina tankar och uttryck (?), och åt hela sitt väsende förvärfva en ädlare hållning, de, tro vi, fly (2) heldre denna treflighet, för att i en renare (?) atmospher inandas det fina doft (!), som den bildade mannen och — ännu långt mer — den bildade gvinnan omedyctet (!) sprider omkring sig, och hvilket, så skärt (!) det än är, likväl lägger sig som ett skyddande (1) ombhölje kring det unga hjertat(!!!) — Hvilken erfaren, vis, ädel och öm man vi hafva framför oss! Han börjar med att drifva spe med borgarhusen, reserverar sig för allt umgänge med dem, ty der har man i sin oskyldiga enfald ännu ej ätit af kunskapens träd på godt och ondt, och likväl insinuerar han derstädes orent bjerta och tygellösa seder; derföre stiger han upp ien renare atmospherp, råkar i extas och blir sublim. Sin ridderliga hyllning skänker han i synnerhet, som sig bör, den bildade gvinnan!: men påstår henne vara omedveten, ehuru hon, som jag förmodar. för att bli en riktig kontrast mot den stackars borgareqvinnan, skall hafva ätit af kunskapens träd på godt och ondt. hvilket just yttrar.sig i en större medvetenhet. Så lär åtminstone den vanliga psychologiska erfarenheten. Men då man deruppe i den renare atmospheren sägs hafva en annan, en bättre psyche, än dernere i parias-dalen, så har man förmodeligen ock en annan psychologi, och helt säkert, att döma af Candidatens sätt att sluta, äfven en annan Logik. Sednast finner läsaren bevis derpå i början af hans ofvan meddelade teckning af lifvet i borgarhusenn. Han säger neml först, att han, på anförda rigtiga grunder, derom: har minst att säga, men slutar ändå med att mer än antyda en karakteristik, som innebär allt, hvad en sbelefvad man kan uttala sårande och lågt. Vidare har han, som läsaren mins, förut Jåtit förstå, att jag ej sannt tecknat eller kunnat teckna lifvet i de högre kretsarnen, em: dax jag på vissa omisskänneliga tecken ej varit der: nu säger han sjelf helt öppet. att hun aldrig hade lyckan att få umgås hos någon borgarefamilja, men likväl känner han altför väl den ståndpunkt af bildning), på hvilken borgaren i Upsala i allmänhet — står. Och på denna grund uppdrager han sin teckning. Claven för höns naiva slutkonst tycks varit denna: Endast den krets, hvari man varit, kan man teckna. Du bar ej varit i de förnämas krets, alltså kan du ej teckna lifvet derstädes. Men jag har ej heller varit i någon borgarefemilj, alltså kan jag teckna lifvet derstädes. Ty af den satsen: endast den krets, hvari man varit, kan man tecknap, följer naturligtvis, att man kan teckna lifvet i den krets, hvari man icke varit; hvilket skall bevisaso. — O h helt visst hafva vi härmed påträffat qvintesencen af Philosophixe Candidats svar på, mitt Akad. brefn. Men om Candidaten, vare sig under namn af Philosophie Candidat, Bruno, m. m. eller under Pget namn, allt efter den beräknade effekten, ämnar ytterligare uppträda i polemik, m. m. så tag sig till vara för de olater jag ofvan till wågon del sökt blotta. Den proteusartade naturen kunde annars visa sig vara för djupt och ohjelpligt rotad i själsegenskaper och karakter, för att ej för alltid tillintetgöra publicistens anseende och trovärdighet. Och det vore dock skada för publiciteten. Författaren till skedemiska Brefo.