Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 3

Utan att betänka, hvilken förolämpning det var mot fruntimren på de nedersta platserna, utropade härvid offiCerarne: Min gud! mamsell Charlotte! Ni... dansa sista paret! Bästa Charlotte! kom opp till oss ! instämde öfverstinnan. Så mycket. förstånd hade ändtligen Charlotte, att hon stadnade på sin plats, och man började. Den, som går sakta, kommer ock fram. Jean och Charlotte blefvo i sin tur första paret. Vid första promenaden sade grefven till baronen: Parbleu, dessa syskon äro skapade att dansa! Se huru väl han också för sig!) s SKE . För sig sjelf frågade han: hvarföre har ej systern broderns hy? Han blir inte blå, han, när han rodnar. TIONDE KAPITLET. Den olika verkan, samma sak utöfvar på menniskor i olika förbållanden, är en iakttagelse, som undgick högst få af denna dagens gäster i det Asplundska huset. Grefve Adelbeim ville för ingen del hafva sin förlofning bekant, innan han hunnit göra sig förtrolig med tanken på den förnedring, han gick till mötes. Fru Asplund brinn 2f begär alt, om möjligt varit, få utskrika den på det ena torget efter det andra. Är det icke sant, fru öfverst-löjtnantska, att något kuriöst måtte vara på firde här i buset? frågade Agathas mor stadsmajorskan Wallen. j Visserligen fortfor hon. Se bara på fru Asplund, bur hon kråmar sig! Hon är positivt en tum längre, än förut I Månn tro grefve Adelheim har friate Ja,: fru Wallen! Det har ban visst gjort ... ty på en gång saknade jag fru Asplund och öfverstinnan ... en stund derefter inksm Lena Cajsa ... hon blossade värre i syna, än om -hon stått framför en kakelugn ... honsåg(sig om efter matmodern och gick strax ut. Utan att låta märka mig, steg jag opp, som ö:verstlöjtnantskan mins, och slog ett slag omkring i salen ... hvad får jag se? Jo, min fru Asplund, som talade ifrigt med sin man, och så gick hon ut, och strax derefter var han sin kos. Derpå försvann