Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 3

af ell: under tiden den 3 Åugusti 1762 tillkommet Kongl, Bref, : hvarigenom 4681 års Förordning förklarades hafva afsettt kapellans-lönens utgörande af matlagen och ej allenast af mantalen, tillkännagifvit en sådan tolkning vara att anse för ett verkligt afsteg från 4681 års Författning, som tydligen förmådde, att hvarje hel eller half gård bör till kapellanerna erlägga en halfspann säd, men deremot fjerdedels hemman eller mindre skattlagdt torp Us tunna hvardera, och sådant allt utan afseende på flere eller färre åboer eller matlåg, som sådane hemmansdelar kunna bebo. Denna af båda statsmakterna gifna, ännu gällande förklaring är tydlig derutinnan, att kapellans-lönen bör beräknas och utgå af hvarje hemman och lägenhet efter dess storlek enligt jordeboken, men icke efter den brukningsdel hvarje åbo innehafver. Kemmarkollegium, som vid pröfning af förekommande besvärsmål alltid. tillämpat denna grundsats, har väl i några få fall funnit sina utslag af Kongl. Maj:t upphäfda, nemligen genom K. Brefven den 5 Nov. 1834 och den 45 Dec. 1837, hvaraf det sista, som är i Författnings-Samlingen infördt, derjemte erinrar kollegium att ställa sig ordalydelsen af 4684 års Förordn. till underd. efterrättelse; men sedan kollegium i underd. utlåtande den 7 Juni 18414, angående kapellans-löns utgörande i Fogdö församling af Nyköpings län utförligen redogjort för skälen, hvarföre kollegium icke kunnat annorlunda tillämpa denna Författning, än såsom den år 4766 af Konung och Ständer blifvit förklarad, har Kongl. Maj:t ej allenast i nyssnämnde mål, genom nådigt Bref den 9 Nov. 4841, utan ock i alla sedermera förekomna tvister om kapellans-lön, i nåder gillat detta kollegii förfarande såsom lagligen grundadt. — Kollegium har icke underlåtit att i underdånighet fästa E. K. Maj:ts uppmärksamhet på ringheten af kapellanernes löneinkomster, enligt författningarne. Uti förenämnde underdåniga utlåtande den 7 Juni 4841, yttrade kollegium den förmodan, att kapellanernes anspråk på en någorlunda tillräcklig inkomst torde kunna uppfyllas, om, med upphäfvande af både mantalsoch matlags-beräkningen såsom grund för utgörandet af deras lönerättighet, densamma bestämdes att utgå med , af det belopp, som för hvarje hemman eller hemmansdel till kyrkoherden i pastoratet, efter konvention eller gällande författningar, i tertial-tionde utgöres; och i nådigt svar härå, den 9 Nov. samma år, förklarade K. M. sig framdeles vilja taga i nådigt öfvervägande, huruvida K. M. kunde finna skäl att i detta ämne nådig proposition till rikets nästsammanträdande ständer aflåta. Imedlertid hade rikets ständer den 8 nästförutgångne Maj hos E. K. M. i underdånighet hemställt om den reglering af kapellanernas löneinkomster, att sammanlagda lönebeloppet inom hvarje församling måtte på hemmanen derstädes efter förmedlade hemmantalet fördelas. Kollegium, som häröfver hördes, ansåg väl i underdånigt utlåtande den 42 April 1844 denna åtgärd icke leda till någon synnerlig fördel, helst behofvet af löneförbättring för kapellanerna derigenomicke afhjelptes, men kollegium förnyade dervid på samma gång sin förra underd. hemställan om en lönereglering för kapellanerna, så att deras inkomst uppginge till :, not kyrkoherdens, hvilken lönereglering kollegium, med hemtad anledning af 5 i 4684 års Författn., och på det den icke måtte blifva för åhörarne beungande, i underdånighet föreslog böra ske medelst illskott af vederbörande kyrkoherdar. Men uti nåligt Bref den 23 Sept. 4844 har E. K. M. till svar härå meddelat, att E. K.M. icke funnit skäl lemna nådigt bifall, hvarken till rikets ständers underdåviga framställning eller till kollegii underdåniga förlag i ämnet. Då: E; K. M. sålunda. funnit någon ndring i Författningarne, angående komministrares aflöning, icke böra ega rum, och någon förhöjing deruti, såsom presteståndet synes hafva åsyftat, cke kan genom en blott förklaring af 4684 års K. förordn. beredas, helst en sådan fullt tydlig förklaing, som undänrödjer presteståndets farhåga för grundörfattningens obestämdhet, redan är af Konung och tänder, enligt hvad kollegium nu haft håden i unerdånighet andraga, meddelad i K. Br. d. 44 Nov. 766, hvari kollegium icke kan, emot Författningens fsigt och mening samt till betungande för vecerörande församlingsboer, i underdånighet tillstyrka ågon ändring; så anser kollegium : för dessvunderd: el endast ett af de ändamål, presteståndet genom j: örevarande underd. skrifvelser afsett, kunna vinnas, emligen undanrödjandet af anledningar till tvister mellan komministrarne och deras åhörare. Sådana vister borde väl, sedan 4766 års förklaring afbjelpt tydligheten i 4684 års Författning i denna del, ke ofta förekomma; men. erfarenheten har likväl sat, att, sedan det här ofvan anförda K. Br. d. 4351: ec. 1837 i Författnings-Samlingen infördes, ej alleast fiere komministrar, utan äfven åtskilliga länsyrelser, åberopat och tillämpat detsamma, såsom mefattande en ändring i den år 4766 gifna tolking af Författningen, hvilken åsigt, då den af Kamarkollegium och E..K. M. alltid ogillats, föranledt ! ngvariga och för dessa i allmänhet å båda sidor, tiga parter kännbart kostsamma rättegångar. Af! etta skäl får kollegium i underdånighet hemställa,