Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 3

: Ja, så är det, mamselll fortfor gumman Men hvad var det jag skulle säga nu igen?.. Jo, mamsell skall väl-stiga opp och gå ut, si vi få ta och tvätta opp liket. och bära ut de i källarboden ... för si omöjligt kan liket fi vara inne i nattl, Den kalla, förfärkga likgiltighet, med hvilker allt detta sades, förstenade Albertina; men tvungen, som hon nu var, att handla på egen hand. återvann hon snart sin fattning och förklarade, alt hennes moster nödvändigt skulle ligga qvar i sin sing till den följande dagen. Och nu blef det verkligen nvad man kallar spektakel af. Hustrun var nära alt utbrista i de värsta otidigheter öfver en sådan i hennes tycke förfaslig galenskap. Utan att låta skräma sig, sade Albertina slutligen fogligt, men bestämdt: . . Mor Brit2, här befaller jag, och det är min vilja alt så skall ske.x Tänker mamsell vara så gudlös-och ligga hop med liket? Det ville jag inte göra för aldrig det! Och det säger jag, som sagdt var, att får inte jag och mor Lena Cajsa: på eviga fläck tvätta opp liket, så gå vi vår väg begge två och lemnana ensam med ... tvy!... liket .. Gud fröjde själa I : Albertina satte sig vid sängen och svarade intet. Folket i förstugan hade lyssnat på tvisten emellan henne och gumman. Nu slogs dörren upp och Brita Stina förklarade öppet: Förbanna mig är bon inte tokig! Ja, är hon så! menade Lena Casa. Kom, lät oss gå vår väg. Men ... bara det inte är synd... Den synden tar jag på mig. Den, som inte vill höra, får känna, och den, som inte vill lyda far och mor, får lyda trumman., Detta sista passade vil icke hit; men det passande iakttages icke just alltid. Mor Lena Cajsa hade haft en odugling till bror, som slutligen. dömdes till gardeskarl, och deraf kom ordspråket, som af henne användes både i tid och otid. Fiskarhustrurna bortgingo, ieke så mycket i lörtreten, som icke mer för att tå tillfälle att