Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 3

å ena sidan erkänt, att i allmänhet deras ställ ning är ganska svår, under det att en stor del af kyrkoherdarne sitta med öfverdrifna inkomster, och förslag hafva blifvit gjorda samt äfven :f Kammearkollegium understödda, att, i anledning af dessa missförhållanden, kapellanernas löner måtte bestämmas till en viss andel af hvad för kvarje hemman eller hemmansdel till kyrkoherden i tertial-tionde utgöres. Men liksom hvarje annan reform i presterskapets aflöningssält undvikits, än de så kallade konventionerna, hvilka visa sig på det hela så otillfredsställande än för församlingarne, än för presterskapet, har det blifvit ingenting af alltsamman. Af Ecklesiastiktidningen inhemtas nu, att K. Maj:t, under den 924 sistl. Februari, efter af Kammarkollegium infordradt utlåtande, i anledning af presteståndets vid sista riksdag anförda klagan deröfver, att komministrarnes löneinkomster på många och de flesta ställen voro alltför knappa för deras och deras familjers tarfliga bergning, icke funnit denna klagan till någon vidare åtgärd leda. Det är väl sannt, att presteståndet i sin skrifvelse, på sätt Kammarkollegium ock anfört och äfven, såsomvi tro, utan skäl, inblandat frågan om otydligheten af 4687 års Kongl. Förordning angående sjelfva lönesättet, hvilken otydlighet bli vit genom Kongl. Brefvet af den 44 Nov. 1766 afbjelpt. Men att detta skulle blifva en anledning att sätta å sido all pröfning af bufvudfrågan eller det allmänt erkända behofvet af lönernas förbättrande för hela denona talrika klas; af presterskapet, finne vi lika oväntadt, som hårdt. För att imedleriid nu icke vidare inveckla oss i en fråga, som troligen snart måste återkomma, såsom af ett stori behof påkallad, vilje vi här endast till den upplysning i saken, som deraf kan hemtas, meddela det Kammarkollegii underdåniga utlåtande i frågan, som anförts såsom grund för beslutet, och af hvilket skall finnas, att detta behof, åtminstone af detta embetsverk, längesedan varit erkändt. Angående kapellanernas löner stadgar 5:te punkten i K. Förordn. den 8 Febr. 1681 att såsom kapellanerne ega med lön blifva försörjde utaf Pastoribus, med hvilka de arbeta, alltså hafva biskoparne med Consistoriis deröfver att jemka dem emellan och göra en viss förordning, sådan som de å begge sidor någorlunda kunna vara med behållne; men att i de socknar, der allmogen af ålder sig påtagit kapellanerna att löna, af allmogen intet mera till dem skall gifvas, än till det högsta en halfspann säd af hvar hel eller half gård; men af fjerdedels eller mindre torpare allenast en åttondedels tunna om året,. Den obestämdhet, som ligger i uttrycket hel och half gård (hemman) samt fjerdedels eller mindre torp (skattlagda lägenheter), har redan från ildre tider föranledt tvister emellan lärare och åhörare, i det att de förre yrkat utbekomma den bestämda afgiften af 8 k:pr säd af hvarje åbo på helt eller halft mantal och 4 k:pr af hvarje åbo på fjerdedels eller mindre mantal och lägenheter, men församlingsboerne deremot ansett sig vara berättigade alt, då flere åboer brukade ett helt eller halft hemman efter jordeboken, hvar i mån af sin andel sammanskjuta 8 E:pr, och likaså 4 k:pr, då ett särskildt jerdedels elter mindre hemman vore emellan flere boer fördeladt. Den förra tydningen skulle i mån: if fortgående hemmansklyfning och åboernes ökade intal ansenligt öka komministrarnes löneinkomster; enligt den sednare tolkningen åter skulle endast ge-! hom tillkommande nya hemmanoch lägenheter efter skattläggning en sådan tillökning småningom berelas. Dessa tvister hafva äfven tid efter annan förinledt förklaringar öfver Författningen af högsta maken. Så är af 1681 års Förordnings egen höge stifare, Konung Carl XI, uti Förordningen för Åbo tift den 23 Febr. och Brefvet till konsistorium i kara den 26 Nov. 4694, den af allmogen yrkade illämpning godkänd, såsom öfyerensstämmande med rörfattningens 1: ening, emedan, som det heter, rättigheten för kapellanerna der blifver proportionerad efter en gårds utsäde och icke efter åboernes myckenhet, i anseende dertill, att ju flere åbder äro å ett hemman; ju mindre bruk hafver hvardera, å att om hvardera skulle utgifva kapellans-lönen i roportion af ett torp (skattlagd mindre lägenhet), kulle afgiften af en gård blifva mäkta stor och nätan odrägelig), samt större än kyrkoherdens tertial f tionden. I samma riktning yitrade sig Kongl! Taj:t i resol. på presterskapets besvär den 20 Febr. 714 8 40, i resol. för Skara stift den 44 Febr. 1739 19, i resol. för Åbo stift den 28 Mars 1739 S 46 ch i Kongl. Brefvet till Kaåmmarkollegium den 4 lars 47359. Och slutligen hafva Kongl. Maj:t och kets ständer, enligt Kongl. Brefvet till Kammar-. ollegium den 414 Nov. 4766; med upphäfvande KARNA NEN TATT NNNTNRTRNNTR NRK