emot denna ström, skola de blifva ett offer för sitt eget parti. Aldrig kan en så förunderlig ombytlighet, som Drottningen visat, då hon inom få dagar öfvergått från den ena ytlterligheten till en annan, bringa goda frukter — lika litet för landet som för tbronen. Serrano utöfvar ännu det största inflytandet på Drottningens sinne; han, i förbindelse hufvudsakligast med Salamanca, leder ärendernas gång. Utom dessa begge personer, hvilkas impuls Isabella förnämligast följer, gifves det ännu rådgifvare af andra ordningen, som understödja de förre, nemligen infanten Francisco, hans dotter infantinnan och skalden Ventura de la Veza. Serrano är icke revolutionärt sinnad. Han vill ordning; dock sträfvar han att återföra sakerna i det skick, hvari de sig befunno i November 4843, då han upphörde att vara minister. Han smickrar sig med den föreställning, alt, utan att behöfva gå vidare, kunna återföra dem dit, och deri irrar han sig full komligt. Exaltadospartiet skall tränga honom vidare eller också krossa honom till offer för sin hårdnackenhet. Salamanca har andra åsigter; han är en: praktisk man och eger den största oförvägenhet. Att undergräfva det beståndande, att: bringa förvirring i finanserna, att derefter fiska i grumligt vatten och iåterföra Centralisternas gamla, ruinerande system, hvilka på sina lån till regeringen ofta vunno 70 :procent — derpå är hans ögonmärke fåstadt. I.fanten Francisco hoppas endast på pengar att betala sina skulder med, samt fortsätter silt plånlösa slöseri och går så långt, att han billigar Drottningens anspråk på skiljsmessa från hans egen son. Sålunda herrskar för närvarande den djupaste splittring inom sjelfva palatset. Konungen har sökt uppehålla sin gemål på vägen till förderfvet, men förgäfves; den ömsesidiga exaltationen har endast fört till beklagansvärda scener, som efterlemnat det pinsammaste intryck. Konungen har ännu en gång användt allt, klokhet, mildhet, energi — förgäfves! Drottningen har icke trädt en hårsmån ifrån hvad hon beslutat; sjelfva påpekningen af de faror; hvilka omge hennes thron och till och med hennes lifj har endast förmått stärka hennes vilja. Följden var en fullkomlig splittring makarna emeilan. Hvar och en vandrer nu sin väg, Drottningen till promenader, teatrar, tjurfåktnngar och dylika nöjen, Konungen drar sig tillbaka till sitt aflägsnaste landställe. Drottningen brukar på sina promenader ständigt vara beledsagad af sin herr svärfader. IKoaungen längtar endast efter ett tillfälle att dra sig undan, icke blott från hofvet, utan äfven från Spanien; och kunna få offeatliggöra de orsaker, hvilka förmått honom till denna skiljsmessa från sin maka och Hennes vacklande thron. Denna tvedrägt inom samhällets högsta sfer förfelar icke sina verkningar nedåt. Ferstämning, ovilja, en brytning, som föregår ett oväder, utbreder sig öfver alla folkklasser, och vi kunna knappt erinra oss en så allmän gäsning i sinnena, en sådan oro och nedslagenhet. Många fälla modet, och hvar och en sörjer vid tankan derpå, att revolutionen icke blott på nytt hotar med u!tbrott, utan att den blfvit framkallad ifrån sjelfva thronen, som endast alltför snart skall nås af densamma. En mycket mörk bild framter sig för våra blickar! i