Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 3

tan, inser då också utan svårighet, att denna Fahlu Tidning införda artikel, som uppgifves var: en korrespondent-artikel från Stockholm, i sjelfy: verket är, hvad man kallar en äkta dalkari, ut Isänd på vinst och förlust till allmänheten, för at! om möjligt bereda något rum för planer, som skull vara oförskämda, om de ej vore så löjligt dåraktiga. Våra dagar lemna snart sagdt hvarje timma exempel på dessa tidningarnes yrfän, som fått önskIningar för stora för deras krafter, som, utan mod och håg att med arbete och skicklighet bana sig väg, rikta lystna blickar och sträcka snåla händer efter embeten och makt och förmögenhet, som. när de ej kunna fylla landet med sitt rykte, åtminstone fylla tidningarne med sina rop, som med den löjliga förmätenhet, som så väl står tillsammans med ett medelmåltigt hufvud och klena kunskaper, vilja sätta en aln till deras längd; — dessa exempel, säger jag, äro så mångfaldiga, så hvardagliga, att Fahlu-artikelns författare icke en gång kan tillerkännas förtjensten att ens i detta afseende I ;vara originell. Undertecknad får i följd häraf förklara, att dessa giftiga ord alls icke träffat rätte mannen. MKorrespondent-artikeln är skrifven ? Stockholm af undertecknad, som alls icke har några planer ) af den syftning, insändaren insinuerar. AÅntydandet att Fahlu Tidning skulle innehålla artiklar, hvilka uppgifvas vara skrifna i Stockholm, men i sjelfva verket vore fabricerade i Fahlun, är för öfrigt äfven af den art, att det uppväcker tvekan, i afseende på sjelfva sättet, på hvilket det bör bemötas. Den, som utan bevis utkastar dessa osanna och grundlösa insinuationer, torde minst sagdt kunna drabbas af förebråelserna att hafva handlat tanklöst och lättsinnigt. Den enda tanke, som härvid kan upptäckas, torde vara, att genom denna oförskämda dikt förringa uppgifternas trovärdighet samt att genom personlighetens inblandande skjuta den ovederligglija och Ovederlagda saken i bakgrunden. Låtom oss derföre gå ifrån personlighetens gebit till sjelfva sakens af insändaren kringgångna område. Uppgiften, att alla disciplinens band i brist på en kraftig och ledande hand nära nog synas upplöstax, har man i förbigående endast förklarat vara en nedrig osanning. Ty något afseende kan väl ej fästas vid följande bevis, hyarmed detta maktspråk beledsagas, att ingen den allraminsta tillrättavisning för oordentlighet ifrågakommit,. Jag kallar det imedlertid för oordentlighet, att ingen allmän plan är uppgjord för undervisningen, utan att allt går nästan på en slump, så att det ofta nog beror nästan på elevens godtycke, i hvilka och huru många lektioner han skall deltaga. Om detta någon gång haft en god verkan, då nemligen en flitig elev med fördel begagnat denna frihet, så är det dock gifvet, att undervisningen i-sin helhet måste häraf betydligt lida. Derföre har man ock sett, isynnerhet på eftermiddagarne, en hop elever obeslutsamt och utan arbetslust eller håg söka sitt tidsfördrif än i ritsalen, än i verkstaden, än i trapporna, på gården eller måhända på än värre afvägar, under det att deras föräldrar eller målsmän glädja sig öfver att ynglingarne gå på Institutet. Detta är en naturlig följd af undervisningstimmarnes ojemna reglering, som å ena sidan sör att mången elev endast är sysselsatt ungefär hvarannan timma, under det andra blifvit så väl ottade, att de blifvit anbefallda att bivista 2:ne ektioner på en och samma timma, såsom förhållandet örl. vårtermin var med eleven A., hvilken fick en skrapa, derföre att han försummat lektionerna i mathematik, hvarvid han förebar den högst billiga ursäkten, att han visserligen anmält sig att deltaga både i de mathematiska lektionerna och i öfningarie på laboratorium, men att, då dessa höllos på amma timmar, och han således måste försaka enlera, han föredroge laboratorium ). Förenligt med n god ordning torde icke heller kunna anses, att nan bland andra arf från den förra tiden äfven vibehåller det att aldrig hålla några ordentliga inrädes-examina, oaktadt det med mycken ostentation ramhållna skälet till minskningen af elevernas anal, att nemligen fordringarne för inträdet såsom lev vid Institutet nu äro större än förr. Ty en följd läraf är, att mången elev, midt i terminen eller då äiraren ändtligen kommit under fund med hans brist å nödiga förkunskaper, uteslutes från en undervisingsgren, hvari han således en tid onödigtvis delgit. Ej nog att han således utan nytta förspillt. in tid, det hela af undervisningen måste häraf nödändigt lida, helst som desså fall ingalunda varit. illsynta. Hvad i öfrigt de stegrade fordringarne beträf-: ir, så förtjena äfven de att närmare belysas, såsom RR Hvilka planer anser då insändaren Jönköpings-! bladetskorrespondent hafva haft, hvilken i ofvane angifne N:r mot Institutet rigtat ungefär sammaje anmärkningar, som innehållits i Fahlu Tidning ?! ) Ett bevis på bristande plan vid undervisningens! reglering är ock att en del af lärarne blott läsa s en timme om dagen, under det. att andra ärolr upptagna 4 å ö timmar. d