Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

egna grundsatser? 48) är det nya skol-systemet förkastadt utomlands? 49) har det nya skolsystemet några brister? 20) hvad är för det närvarande att göra?, Läsaren skall vid genomgåendet af dessa lifsfrågor i skolämnet hafva svårt, att icke gifva förf. rätt, och i och med detsamma inse såväl vigten af den föreslagna undervisningsreformen i Sverige, som detnya systemets företräde. Hr H:ii skrift är derföre af stor nytta för allmänheten till vinnande af säker och klar kännedom i hela ämnet, äfven om icke det särskilda polemiska ändamålet vore förhanden derjemte, att vederlägga författaren af år 43. Man har länge gissat hvem denna auktor egentligen vore, och slutligen stannat vid den I här ofvan omnämnda förmodan, som ej heller bliivit motsagd. Man bör derföre hemställa till honom sjelf, huruvida han icke skulle finna för godt, att öppet tillkännagifva sig såsom en vän al skäl, eller, i motsatt fall, oförtydbart förklara sin och sitt pedagogiska kotteris mening vara, att icke taga sådana, utan blott söka bibehålla ställningen medelst den innehafvande materiella makten? Genom en sådan förklaring vunnes i alla hänseenden hvad man kallar rent spel, hvilket är godt i skolfrågorna, såsom i allt annat. Vi skola genom några korta anföranden visa prof på huru författaren af år 43 resonnerar; och välja dertill något af hvad hr H. framdragit, ehuru vida mera och besynnerligare står att läsa i den förres egen skrift. Förf. av 43 har företagit sig alt undersöka grunderna för det gamla svenska undervisningssättet, och börjar sin sak med påståendet: begreppet om uppfostran är den ide, som ligger till grund för svenska läroverkets inrättning. — Förmår läsaren begripa, att detta skall vara sagdt emot våra nya läromethoder? Huru helst man begagnar ordet uppfostran, antirgen såsom i sig innefattande ,undervisning) tillika, eller såsom något derifrån särskildt ), är det först och främst obsurdt, att till utmärkande drag för Svenska läroverket nämna grundlagret af en ide — uppfostrans — hvilken utan tvifvel måste ligga under hela verldens, åtminstone under alla Europas läroverk. För det andra: hvad argument innebär detta locus communis emot vårt nya undervisningsverk (Nya Elementarskolan i Stockholm), som har uppfostrans id) uti sig så mycket som deraf kan finnas i en stiftelse för undervisning (d. v. s. skola, åtminstone fullt lika mycket som något al de gamla instituterna. Det är i delta afseende rätt lärorikt att inhemta hvad hr H., med Skolordningen i hand, yttrar sid. 6.: Denna fråga är lättast afgjord dermed, att man tager skol-ordningen i hand ), och efterser hvilka bestämmelser den innehåller för allt sådant, som rörer egentlig uppfostran, samt härmed jemnförer föreskrifterna vid den enda skola, der jag anser det nya undervisningssättet vara genomfördt, nemligen nya elementar-skolan i Stockholm. Man gör då den märkliga upptäckten, att vår. skol-i -ordning, vid intagningen uti skola, icke ens fordrar någon uppgift å föräldrar eller målsman (4. sect. 3 kap. 3—6) och talar alltid om lärjungen såsom handlande på egen hand. Det är han, som skall anmäla sig; han, som skall styrka, att han, genom egna tillgångar eller andras understöd, kan, sig vid läroverket uppehålla; han som skall erlägga afgifter,, han, som skall förse sig med böcker m. m. Vid algång från skolan, talas det om lärjungens åstundan att afgå, det är han som anmäler sin begäran och bifo,ar sin målsmans tillåtelsen. Med ett ord, öfverallt der, enligt sunda upp-; fostrings-grunder, målsman borde framträda, der framträder lärjungen sjelf. — Lärares besök i qvarter föreskrifvas väl, men uppfostrare och värdfolk! nämnas blott för att förmana lärjungarne att vårda deras tillhörigheter,. Ja, i 4 sect. 40 kapt. 8 35 p. 14, talas om intyg af föräldrar eller uppfostrare, ) Se, rörande dessa åtskillnader, hr H:s skrift sid. 40. ) Så snart jag tager skol-ordningen i hand, möter mig genast det inkastet: Skol-ordningen, den är icke skolan; den är en död stadga; den lemnar intet begrepp om skolans väs.ndo. — Ganska sannt! Men för afejordt kan väl antagas, att skolan, i afseende på sådane bestämmelser, som icke röra uvdavisningan, ej gör mera än skol-ordningen föreskrifver. Jag torde således icke göra skolan orätt, om jag rättar mig efter skol-ordningen, för att pröfya hvad skolan gör för sina lärjungars uppfostran. (Hr H:s not.)