Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

Ha! ha! — sparfven, ja, som krämaren silde åt dig för en steglise, och du var så stolt öfver din handel, och undrade så mycket, hur det kom sig, att du ej kunde locka steglitsen att sjunga, ända till dess firgen gick bort och du bara hade en liten stackars sparf i behålll Men säg, blef jag förtretad då? Var jag icke lika nöjd med min lilla söta sparf, som jag skulle varit med den vackraste steglitsa, som någonsin sjungit? Spariven följer mig nu öfverallt och sitter på min axel, den lilla sötungen! Och, när allt kommer omkring, så hade jag ändå rätt; ty om jag icke inbillat mig att det var en steglitsa, så hade jag kanske icke köpt den. Men nu vill jag ej byta bort den emot någon steglitsa, nej icke ens emot näktergalen, som jag nyss hörde. Lät mig derföre behålla min inbillning, att d n I Illa marknaden är en bazar; det är ett dubbelt. nöje: först att föreställa sig bazaren, och sedan att blifva öfverraskad af marknaden. å Du resonnerar hbra, sade pastorn, i detsamma de inträdde i byn. Jag tror verkligen, att du, i trots af din fallenhet för poesi och Goldsmith och Cooper, skulle lika mycket tycka om matematik, som din kusin, John Ardwortb, stackars gossel, Icke, om det är matematiken, som gjor: honom så allvarsam — och så förtretlig, hade jag så när sagt; men det hade varit att göra honom orätt. Min kusin är så beskedhg, fastän han är så torr och kärf.s Det är icke matematikens fel, att han är allvarsam och slutenp, sade pastorn, suckande; det ir de tvenne bekymmer, som tära mest: fattigdom och ärelystnad., Åh, sucka ej; det måtte dock vara ett nöje att, såsom han, veta, att man skall segra till slut. ,Hm! — John lär väl nu vid den här tiden vara nära London,, sade m:r Fielden, ty det ir nu tre dagar sedan han lemnade oss. Nu, lå han är på väg att blifva jurist, hoppas jag tt hans ifver saktar sig och a!t ban tager saen lugnt. Jag har för hans skull haft mycet bekymmer under hans cednaste besök här !