Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

LITTERATUR. Om Läroverksfrågorna, i synnerhet med afseende på skriften: Svenska Elernentarläroverken och deras förbättring; af J. A. Hazelius; Sthm 4846, hos P. 4. Norstedt et Söner, 467 sidd. 8:o0 å 4 rdr bko. Det är bekant att för ett par år sedan eller något mera (1845) utkom i bokhandeln en skrift om Svenska Läroverken och deras förbältringp, hvilken af de konservative varit rekommenderad och serskildt väckt ett visst uppseende, icke blott genom sin riktning emot de nya skolsystemerna, utan äfven och nästan ännu mer derföre att ryktet såsom dess författare uppgifvit hr Carlsson, D. K. H. Prinsarnes förre informator, numera tjenstförrättande professor i Upsala. En replik på eller vederläggning af denna skrift har nyligen blivit utgifven af hr öfverslelöjtnant Hazelius, som i denna fråga tillhör de nyare åsigterna, så vidt de hittills blifvit tillämpade. Nyssnämde professor Carlsons brochyr var verkligen förtjent af den vederläggning, som nu utkommit. Dess verkan var ganska väl beräknad. Framställningssättet kan kortligen betecknas så, att författaren först i ämn t anför åtskilliga vackra och rörande satser, som ingen m-enniska (allraminst skolans reformatorer) b stridt; och hvilka icke angå det, hvarom emellan de begge läromethoderna kämpas; samt sedan peremtoriskt tager för afgjordt, att allt detta tillhör den gamla skolans system 7 moltsats emol den nyas, som således (lika löst och oskäligt) antages vara utan detsamma. Dei jesuitiska i detta konklusionssätt består deruti, alt, då de goda premisserna, som framställas, i sig sjelfva äro fullkomligt riktiga, förekommer skriften grundlig, såsom d.n också i anseende till dem är; och häraf fångas en läsare, som icke är dessmera skarpsynt för att märka språnget ifrån dessa förutsättningar till den dermed i intet bevisadt eller ens bevisbart sammanhang stående uWtillämpningen på de begge skolsystemerna ). För alt uppdaga denna ppia fraus,, är det som hr Hazelius fattat pennan; och då saken sjelf utgör en af de vigtigare inom undervisningsväsendets fack, stannar allmänheten i verk lig förbindelse hos honom härför; så mycket mera, som han med klarhet och talang har utredt ämnena och afslöjat sin motståndares löslighet. Hr H. går ganska method skt till väga. Han framställer sina tankar under vissa hufvudpunkter, dem han afhandlar hvar för sig, gendriivande sin motståndares påståenden i hvarje. Att dessa hufvudpunkter röra skolpolemikens kärna, finner man redan af öfverskrifterna. Således frågar hr H. först: ligger uppfostrans id mera till grund för det gamla, än för det nya undervisningssättet?, Från detta uppslag fortgår han till spörsmålen: 2) är uppfostran skolans mål? 53) äro de slutna klasserna urgamla, och ligger en djup afsigt till grund för dem? 4) kan direkt undervisning blott meddelas i slutna klasser? 35) den gamla skolans hem-lexor och den nya skolans hemläsning; 6) är det fördelaktigare att hafva klasslärare än ämneslärare? 7) hafva de skillda fasta klasserna en fördelaktigare moralisk inverkan, än de förenade rörliga klasserna? 8) vårlas de olika anlagen bättre genom den samtiliga (ofria) års-flyttningen, än genom den olikid:ga (fria) ämnes-flyttningen? 9) är läsningen slutna klasser mera lifvande för lärare och ärjungar, än läsningen i rörliga klasser? 40) ir olika förmågors sammanställning en fördel vid undervisningen? 44) äro de kunskaps-prof, om i gamla skolan anställas, tillräckliga? 49) san det lärosätt, som i våra skolor begagnas, å namn :f Sokratiskt? 43) de klassiska språken; 14) läroämnenas ordning; 15) granskning af den framställning, som förf. till Svenska! elementar-läroverken och deras förbättring sjort af det nya skol-systemet; 46) skolans enhet; 47) afviker det nya skol-systemet från sina ) Denna method att gå till väga i polemik är redan i sig sjelf karakteristisk; men blir det ännu; mera, när man i hufvuddragen igenfinner den-:; samma hos den konservativa sidans politiska af. l delning lika mycket som hos dess pedar oviska. kämpar. ) — — — —-—— —S C— Lr SuSHUaAaf half —o ananas a sv hate