Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

sina böcker, steg upp och gick emot henne Vid ludet af hans steg, vaknade hon ur sin dröm och sprang honom med lätta steg till mötes. Ah, ni ville inte se mig förut!, sade hon med cn nistan omärklig utländsk brytning, som förrådde i hvilket land hon hade tillbringat sin barndom. Jag tittade två gånger in genom fönstret, ty jag wille så gerna, att ni skulle gå med mig till byn. Men nu kommer ni ju — icke sant? tillade flickan, smekande, i det hon blickade upp till honom undan skygget af sin halmhatt. Nå, hvad vill du i byn, min söta Helena? Åb, ni vet ju, att der är marknad i dag, och ni lofvade Elisabeth — för att icke tala om m:g self — att köpa henne en marknadsgåafva.n ; Det är sant, och jag bör gå dit; det skall hindra det stackars folket ifrån att supa för mycket. En prest bör vara med ibland sina församlingsboer vid deras högtider, och icke inskränka sin verksamhet endast tll sorgliga tillfsllen, till sjuksängen och predikstolen. Vi skola gå. Men hvad vill du ha för marknadsgålva?n Jo, någonting mycket grant, det lo!var jag! Jag har gjort mig stora föreställningar om en marknad. Jag är säker på, att den liknar de bazarer, vi läste om i går, i den der förtjusande Resan i Osterländerna.n Pastorn smålog, halft vänligt, halt oroligt. ,Mitt söta barn, det är dig så likt, att inbilla dig att en bymarknad är det-amma som en österländsk bazar. Om du alltid bedömer saker efter din fantasi, så skall denna prosaiska verld mycket bedraga dig, stackars Helena!v Det är icke mitt fel — ne me grondez pas, nechantr, svarade Helena och hängde hufvulet. Men medgif åtminstone, att, om mitt romantiska svärmeri, såsom ni kallar det, då och då hänför mig, så kan jag ändå nöja mig med verkligheten. Hvad, ni runkar ännu på rufvudet? Kommer ni icke ihåg sparfven till: Xx. ?p