Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

der sådane finnas, hvilket tillägg, der sådane ffhI nas,, tydligen bevisar, att lagen sjelf förutsätter och godkänner en sådan lärjungens belägenhet, der han: är utan uppfostrare. Vid bestraffningar är aldrig frågan om att sätta sig i beröring med målsman,. ja, förvisningsdom (ders. 7) går genast i verk;ställighet heter te och kungöres offentligen för läroverkets ungdom, men att den skall kungöras målsman, anses icke nödvändigt. Om uppfostran, såsom grund för undervisningen,. om det så väl af förf. som af hr H. Järta (i dess skrift om Sveriges läroverk) så ofta omnämnde I skolans samband med familjen har jag icke funInit ett ord i skol-ordningen, som ditåt kan gifva iden aflägsnaste tydning. Vidare utbreder sig 43 års förfatlare mycket om barnets anlag och angelägenheten af dessas: utveckling; om nödvändigheten att uppfordra iden fria, omyndiga krafter till verksamhet; om familjens inflytelse; det faderliga allvaret, iden moderliga ömheten; det förträffliga af vär(artade syskon; lydnaden för föräldrars bud; undervisningen såsom uppfostrans närmaste element; nödvändigheten af att samma grundsatser, som gälla för uppfostran, äfven tillämpas vid undervisningen; lärarens inträde i faders: ställe; hans (lärarens) lockande, väckande, ledande, härdande af den unga tankekraften (hos eleven); hans meddelande af sitt lif åt lärjungen, m. m.; m. m.; m. m.; m. M. Begriper läsaren, att detta skall vara sagdt emot våra nya läromethoder och onkannerligen: Nya Elementarskolan ? Kellgren har en gång anmärkt, att när författare icke haft anledning att börja, ega de också intet egentligt skäl att någonsin slutag och det är verkligen visst, att man icke förstår, hvarföre den auktor, hvarom vi här tala, ej lika så gerna skrifvit en tio gånger så tjock brochyr emot det nya undervisningssystemet, och deruti med sin klara stil och berömliga humanitet ordat om angelägenheten af att solen lyser för eleverna; att månens skiften ickeräbbas; att sommaren i gammal god ordning kommer efter våren, såsom den gjort i våra vördade fäders tid; att jorden bär sin gröda till skolgossarnes näring, samt att foglarne under himmelen lemna fjäder till kuddar åt de älskeliga barnen att sofva på, såsom det skett under det goda skickets tider; m. m. m. m. Läsaren komme härvid säkert att häpna. Han skulle ej utan rysning utbrista: hvad! hvad hör: jag? de nya skolmethoderna yrka då obehöfligheten af solsken? eller vilja åtminstone ej derpå lägga nog vigt? Vi bedja läsaren taga sin fruktan tillbaka; Nya skolan gillar att solen lyser, och derom gäller dess kamp med gamla skolan lika litet, som om tillvaron af barnets anlag och angelägenheten af dessas utveckling (se nyss ofvan). Men — nya skolan bestrider dock månskiftena? — Nej! lika litet som familjens inflytelse på skolans lärjungar, och alt derpå måste göras allt nödigt afseende för vinnande af moralitet hos barnen. Men — hon nekar sommaren att komma efter våren? — Nej! lika litet som hon nekar det faderliga allvarcet eller den moderliga ömheten och dessas goda användande på skolbarnen. Men — hon vill dock icke, att jorden, son förr, bär gröda till elevers föda? — Jo! lika mycket som hon unnar dem pvälartade syskon. Men — tillåter hon foglarne lemna fjäder till kuddar? — Ja! lika väl som åce. åc. åc. Det är förundransvärdt! skall läsaren efter allt detta utropa; hvad har då vår författare åsyftat med hela stapeln af sina eloquenta saker? MHvarföre har han i en polemik mot nya skolan yrkat t. ex. ;lydnaden för föräldrars budn, likasom de nya läromethoderna proklamerade olydnad, eller icke lika mycket fordrade en sådan; rättare sagdt, gjorde ännu mera för densamma, emedan de Anmärkningsböcker, hvarmed nya skolan häfvudsakligen korrigerar sina lärjungar, ständigt hemsändas till föräldrarne, som dymedelst af denna skola sjelf upplifvas till större vaksamhet öfver sina barns seder, och skolan följaktligen gör desses lydnad för föräldrarne vida mera aktiv. Och hvad skall författarens hela ordkram betyda, då han utbreder sig om lärarens lockande, väckande, 1eEVRAT TITT ANS SE TE TORA I