Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 2

ett rum vid King Street; icke heller den, att de handlande personerna på den ena tillhöra högre klassen och de på den andra den lägre, utan helt enkelt den, att glädjen på ena stället är 1 ögonen fallande och hjertligt, men deremot på den andra blott affekterad och tungsint. Helena trodde, att det var gungorna oci och marknadsstånden, som förorsakade hennes oskyldiga glädje, men så var det icke: det var hennes omedvetna sympati för folkmassan, som omgaf henne. När en poetisk natur öfvergifver sina egna drömmar och återgår till verklighetens verld, införlifvar den sig och sammansmälter med andras hjertan och lynnen. Den ande, som vi kalla geni, har tvenne vingar: fantasi och sympati. Men Helena, stackars barn, ägde ingen aning om att hon hade geni. Antingen hon jagade fjärilar ch jollrade med sina foglar, eller med allva:!s och cftertänksam blick observerade, huru iernorna tändes och spridde en silfverfärg öfv.xr de mörka furorna; antingn hon med drömmande och lättrogen undran fördjupade sig i de magiska sagorna om Mirglip och Aladdin, eller skakades af fasa vid konung Lears bittra lidande och klagan, eller följde den store, blinde skalden till himiarnes himmel, för att, en jordfsk gäst, inandas empyreisk lufi, åtlydde hon blott i hvarje fall den okonstlade och vexlande ingifvelsen af sin lifliga fantasi, och skulle med uppriktig blygsamhet hafva tillskrifvit barndomens yra sinne denna qvicka känslighet för nöjet, denna inbillningens rörliga skiftande lekfullhet, genom bvilka naturen med kedjor, undulerande som tonerna, vid sig binder snillets lifliga sinnen. Medan Helena, stödjande sig på pastorns arm, öfverlemnade sig åt ögonblickets oskyldiga njutning, smålog och nickade pastorn åt sina församlingsboer, eller stadnade och sade ett par vänliga ord åt de yngsta eller äldsta af de syssolösa åskådarne (dessa mensklighetens tvenne vtterligheter, dem kyrkan så nära förenar), vilka scenen indrog uti sin lockand2 hvirfvel, lå en pojke med tofvigt hår och en läderväska, om han i cn rem bar hängande öfver axeln, vände sig från ett af pepparkaksstånden, tog