Aftonbladet – 12 januari 1847, sida 2

kommits att alla utsocknes tiggare, som inom dem anträffas, genast skola blifva hemforslade på den församlings bekostnad, till hvilken de höra, med rättighet för alla andra att på samma vilkor hem-sända deras, ifall någon sådan skulle på deras om-råde ertappas. — Wisby Weckoblad innehåller en af doktor ÅA. Andree författad uppsats om bomul!skrutet, deri, bland annat, följande försigtighetsreglor vid bomullskrutets användande meddelas: 1:0 Bomullen bör väl nedpressas och förladdningen likaså, ty om något fritt rum finnes, kan geväret lätt söndersprängas, och det fyra gånger lättare än med vanligt krut. 2:o Vill man begagna kulgevär, bör antändningsöret först uttagas och undersökas, om det som vanligt är utvidgadt inåt. I detta fall bör det förkastas och ett nytt med smal och lika vid öppning alltigenom insättas, annars kan söndersprängning lätt inträffa, hvilket också hände mig första gången med ett nytt och förut väl profskjutet gevär, oaktadt laddningen blott utgjorde fyra gran, således icke fullt !, af ett vanligt lodöss-skott. Kulgevär, som blifvit förändrade från flintlås till knall-lås, böra icke användas till bomullskrut, emedan, i anseende dertill att cylindern (tunnan) vid laddningen icke kan fyllas, söndersprängning lätt kan inträffa. Ett annat hinder för dylika förändrade gevärs begagnande består deri att knallhattsstrålen vid antändningen måste göra en vinkel, hvarigenom, oaktadt homullskrutets stora antändlighet, klickning kan inträffa Artikeln slutar med följande ord: Ben största och märkvärdigaste fördel af denna uppfinning för ögonblicket är otvifvelaktigt den, att man af bomullskrut bör kunna spinna sig en antändningstråd af obegränsad längd och således aflossa ett skott snart sagdt på hvilket afstånd man behagar. — — Ifrån Köpenhamn har underrättelser med dagens post ankommit, att den genom sina vackra bemödanden för allmänna undervisningen och andra allmänna angelägenheter, i Danmark mycket förtjente, och äfven hos oss aktade kammarherren, öfverste Abrahamsen den 6 dennes aflidit. Äfven berättas att Oehlenschläger igår skulle börja sina offentliga föreläsningar öfver sina tragedier, med aseende på de ideer, som derför legat till grund. LITTERATUR. Två Fruar. Roman af grefvinnan Ida HahnHahn. Fritt öfversatt och bearbetad af förf. till Kusinerna. Tvenne delar. Priset 1 rår 16 sk. bko. Tryckt 1846 hos J. Sandvall i Jönköping. Qvinnans ställning i samhället och till mannen är ett ämne, som på sednare tider börjat allt mera och mera tilldraga sig uppmärksamhet. I alla de arbeten, som i sådant afseende utgått från fruntimmerna sjelfve, märker man vanligtvis missnöje med deras närvarande ställning. Äfven detta arbete behandlar dessa ämnen. : De två fruar, som här spela hufvudrolen, äro de två tvillingssystrarne Cornelia och Amy, den förre gilt med grefve von Werdenberg och den andre med ryttmästar Rosenfeldt. Vid slutet af vintern 4826 äro de båda damerna för-. lofvade och i böran af sommarn redan gifta. Vid denna hastiga omvexling bibehålla de båda flickorna hvar och en sina egenheter. I sin sorg och kärlek visar Amy alltid en viss exaltation, en håg att gripa in i det beståndande och bestämda, ja — i sjelfva sitt öde, och omedvetet bevisar hon dock som oftast, att hon begär mera än omständigheterna bjuda henne, vill gifva mera än hvad de af henne fordra; under det att Cornelia städse ingår i alla förhållanden, och tycktes der finna sig hemmastadd. Hon har t. ex. alltför mycken fattning vid moderns död; Amy deremot visar alltför stor förtviflan. Med ljuf och glad sinnesstämning förlofvar och gifter sig Cornelia; Amy åter gör det i ett förtjusningsoch salighets-rus. — Sådane äro dessa två fruar vid arbetets början. Gretve v. Werdenberg, Cornelias man, var, ehuru några och 40 år, en af de ståtligaste och mest lysande uppenbarelser i den stora verlden; ryttmästar Rosenfeldt var en vacker, liflig, rätt hygglig ung man om tjugusex år; båda två egare af en större förmögenhet och ett fullkomligt oberoende. Af detta allt tyckes som om våra två fruar borde ha blifvit rätt lyckliga; men deri misstager man sig. Amys böjelse att med exaltation ingripa i det beståndande och bestämda,, inleder henne i särdeles många förvillelser. Endera hastar hennes oroliga sinne före hvarje saks naturliga sång, t. ex. då hon ville lära sina barn musik, ritkonst 0. s. Vv., nära nog innan de ännu vuxit från kolten; eller också springer hennes sinne öfver periferien för en makes och husmors esentliga fält, t. ex. då hon förälskar sig i em annan än sin man, eller då hon börjar sysselsätta sig med att reformera sockenskolan, samt utt göra uteslutningar ur katekesen och derefPES ONE ON ASIEN OSSE RNE UR NERE Tue