Aftonbladet – 12 januari 1847, sida 2

emellan, skulle det anses blott såsom en tom. romantisk dröm af en yngling, som, i sin hoppHösa kärlek, gerna ströfvade omkring den älskades hem — men nej; derigenom blefve, å andra sidan, hans förvisning oåterkalleligt bekräftad. Hennes beslut fattades så hastigt, att hon: nästan genastsvarade: Nej, min goda onkel,, sade hon i så munter ton, att alla tvifvelsmål hos gubben försvunno; men monsieur Dalibard har brytt mig i fråga om den saken, och jag var så ond på honom, att, när ni rörde vid den strängen, kom jag mer ihåg min tvist med honom, än den. stackars blyga mr. Mainwaring sjelf. Säg, bästa onkel, har icke monsieur Dalibard ingilvit er denna besynnerliga inbillning? . . — Nej,. min själ han det gjort! Om min bib-liotekarie tagit sig den friheten, skulle jag gifvit honom afsked. Nej, jag försäkrar dig, det var snarare Vernon; du vet, att sann kärlek är svartsjuk., Vernon! tänkte Lucretia; han måste bort, och det genast... Hon drog sig nu sakta från : onkelns armar, satte sig på stolen bredvid honom, och ledde samtalet, i en mer förtrogen: ton, tillbaka i dess förra kanal. När hon slut-ligen skiljdes ifrån gubben, var den öfverenskommelsen träffad dem emellan, att mr. Ver-: non, utan något erhållet löfte eller vilkor, som: kunde anses förbindande, genast skulle återvän-:: da till London och ställas på det pro, som hon. var öflveriygad att hen ej skulle lyckas. ge-s: n0mgå.n 4 i 9 (Förts: följer )