Aftonbladet – 24 december 1846, sida 3

i afseende på sjelfva saken, så återstår dock alltic Allehandas välmening såsom otvetydig. Det är förmodligen samma välmening, som nys: på ett så interessant sätt uttalat sig för Aftonbladet, uti Dagligt Allehandas prenumerations-anmälan; och för hvilken derföre Läsebibliothekets utgifvare, som tillika råkar vara Aftonbladets, stadnar i dubbel förbindelse, så mycket mera som han redan förut en och annan gång i kritiska ögonblick erfarit dylika handtag af samma art, t. ex. när den Straussiska bokens öfversättning åtalades, med påstående om landsförvisning, och Dagligt Allehanda, dagen innan målet skulle förekomma, formaliserade sig deröfver, att boktryckaren L. J. Hjerta, som var bokens förläggare, icke sjelf framträdde såsom ansvarig öfversättare; mycket annat smärre att förbigå, som dock när som helst kan framläggas. Det kan måhända synas, att det ofvan ifrågavarande yttrandet är alltför obetydande för att gifva anledning till dessa reflexioner; men utom det, att ett så omfattande, omotiveradt och opåkalladt omdöme öfver beskaffenheten i det hela af större förläggareföretag icke kan vara alldeles likgiltigt för dessas kredit hos allmänheten, och icke heller kan vara yttradt utan all syftning, så hafva dessa små caresser från Dagligt Allehandas sida tid efter annan hunnit vexa till ett så ansenligt antal, och alla haft en så egen karakter af en och samma liberala tendens,, att det åtminstone synts oss icke vara ur vägen att här i förbigående framhålla en liten del deraf, för att sätta läsaren i tillfälle att oväldigt, och visserligen utan något undseende för oss, bedöma, huruvida Aftonbladet å sin sida plägat begagna de talrika tillfällen, som emellanåt yppa sig i den svaghet och oefterrättlighet, som vidlåder Allehandautgifvarens i öfrigt rättsinniga karakter, för att besvara dess välvilja med artigheter af samma slag, det vill säga med försök att förringa AlIchandas värde; eller huruvida vi tvärtom, när det kunnat gälla Allehandas sak och fördel emot dess motståndare, understödt dess utgifvare, såsom likjänkande politiska kolleger och mångåriga vänner onstår. — Hvad för öfrigt Läscbibliothikets litterära värde särskildt beträffar, som nu så påtagligt, fastän j särskildt namngifvet, underkännes af Dagligt Alchanda, så vet man att dylika företag utomlands ätt och ofta erhålla beställda puffar i tidningarna. Läsebibliothekets förläggare har aldrig begärt nå;on sådan puff hvarken af Dagligt Allehanda eller LL någon annan tidning, mer än ongång på fjoron år, nemligen straxt i början af dess utgifvande, iå Allehanda ock hade godheten att rekommendera let, och med ytterst få undantag icke heller i sin gen tidning Aftonbladet infört anmälanden derom nnat än i annonsspalterna. Detta faktum torde jäst visa, att man icke deraf velat tillezna sig nåon större heder än af en vanlig förläggarespekulaion. Imedlertid är det icke otroligt, det ideen tt sålunda utgifva öfversättningar af goda utländka författares arbeten till ett vida billigare pris, n någon annan förläggare förut vågat eller ansett nöjligt, förskaffat ett både angenämt och bildande l. idsfördrif åt mången, som eljest hade måst umära detsamma, och det kan icke heller skada tt fästa uppmärksamheten derpå, att det är just dan Läsebibliotheket, och efter detsamma Kabiettsbibliotheket, började spridas, som ett icke ringa! ntal originalförfattare framträdt; hvaremot den samiF da litteraturen af originalromaner ceh noveller före , enna tid knappt uppgick till ett arbete för hvarje ; in summa. Man skulle då häraf till och med p unna draga den slutsatsen, att den mera spridda . sningen af andra länders ästetiska författare möj-, f 5 j i gen haft någon direkt verkan till smakens utbildng och författarehågens väckande inom vårt eget nd, och i sådant fall äro ju ändå de der vanrdade öfversättningarnar icke så fördömliga? d