Aftonbladet – 24 december 1846, sida 3

— En fossil björn. Bland förhandlingarna vid vetenskapsakademiens sammankomst i sistlidne Oktoher, hvaröfver en tryckt redogörelse månadtligen utgilves, förekommer följande intressanta meddelande från proessor Nilsson : Lund till professor Sundevall: Redan för flera år sedan har jag fått dels under resor, dels mig tillsända björntändir ur södra Skånes torfmossar. En och annan gång har jag fått veta, att der tänderna funnos, lågo äfven en delandra ben, förmodligen utgörande hela skelettet. Men jag har hittills, oaktadt alla efterspaningar, ej kunnat erhålla något skelett. Under en resa, som jag i förra månaden företog långs kusten mellan Ystad och Falsterbo, fick jag i Beddinge fiskläge höra, att man förlidet år, vid torfskärning under Järn (den höga grusoch stenvall, som ligger parallelt med stranden i hela denna trakt) funnit i nedra lagret af torfyen en hop ben, och deraf tagit ett par tänder, som blifvit lemnade till en skolmästare i trakten. Då jag af beskrifningen märkte, att fyndet var märkvärdigt, reste jag till skolmästaren, hvilken likväl redan lemnat tänderna till en 3 mil derifrån boende herre, som roar sig att samla hvarjehanda kuriosa. Jag reste då till honom och fick låna tänderna, som jag genast såg vara hörntänderna ur underkäken af en björn. Äfven erhöll jag till låns innersta kindtanden af samma djurart, funnen i en annan mosse. Anländ till Lund, jemförde jag nu allt hvad jag hade af björnben ur Szånes torfmossar, med de cranier af nu lefvande björnar, som finnas i museum till ett betydligt antal. Jag fann genast, att alla de fossila tänderna voro vida större än de största af våra nu lefvande. Derefter jemförde jag dem med några tänder af Ursus spelcus, som jag fått i Berlin 1828, och som sitta uti kalktuff ur en bengrotta. Med dessa öfverensstärma de, så att jag pj kan betvifla det de tillhöra samma art. Sedan denna upptäckt var gjord, började jag något närmare jemföra alla våra fossila torfmossben, med dem som finnas i bengrotterna i Tyskland o. 5. Vv. och jag fann snart, att vi uti våra torfmossar redan funnit en stor del af de djur, som finnas i tyska bengrottor, och som nemligen kunna förekomma i torfmossarna, d. y. s. med undantag af de större och mindre rofdjuren utom björnen o. s. Vv. Så hafva vi redan fossila hästen (äfven under Jären). fossila renen, fossila hjorten, råbocken, elgen alla större än de nu lefvande arter, som stå dem rmast; äfvensom Bos primigenicis, Bos Bison priscus och Emys Jutaria. Det som torde mest förtjena uppmärksamhet är, tt allt hvad vi finna under Jären har legat der rån årtusenden och har lefvat samtidigt. Jä a den stora grusvallen) har på cn gång kastats öfver dem. Det är ett sigill, som blifvit satt på archivet och som först i sednare åren blifvit öppnadt. Unler sigillet i samma archiv, hvari ben ligga af tya grottdjur, ligga äfven jagtvapen och andra redap af landets äldsta invånare. Jag har nu för nig en hel, liten, samling deraf, bestående af pilar, ut flinta och ben; jagtlansar o. s. v. Det kan nu nera icke vara något tvifvel, att ju de menniskor, fier hvilka man träffat ben i tyska bengrottor bland jen af så kallade antediluvianska djur, lefvat samidigt med dessa djur.