i det sista tjugutalets år hafva varit alltför påfallande för att blifva doldt för våra närmaste grannar, ibland hvilka en stor del dessutom i de sodnaste åren haft en serskild anledning att föla vår förkofran med en stigande uppmärksamhet, emedan de i statsförfattningen trott sig finna hufvudorzaken till detta fenomen. Låt nu våra att man, genom att hålla s:g uteslutande till denna förklaringsgrund, gilver konstitutionen, i denna rigtning, en större betydelse än måhända med ritta den tillkommer, då äfven andra orsaker — och framför allt det oförryckta fredstillståndet — medverkat till denna sakernas lycklgare ordning, så skulle det likväl på den andra sidan vara en skyhög orimlighet att drifva den satsen, att Norge förkofrat sig, icke på grund af, utan i trots af, sin fria och folkkära statsförfattning. Norges nedsatta och utblottade tillstånd vid krigets upphörande, norska nationens inskränkta antal, dess fattigdom och landets ogynnsamma klimatiska och öfriga naturförhållanden, i förening med den nödvändiga inflytelse, som statsförfattningen dock under alla omständiglieter måste utöfva på folkets väl eller ve — gör ett sådant påståcnde till en orimlighet, för hvilken till och med sjelfva hr Palmblad måst taga af sig hatten, huru mycket han än eljest söker till att försöka sig i den genren. Då det deremot kunde lyckas hr Palmblad att få folket till att tro, att denna hittills allmänt antagna mening om ett, i förhållande till omstindgheterna, temligen respektabelt framgående till något bättre, blott var en tom fabel och alt i sjeliva grunden det står mycket illa till mellan de norska fjellen, samt att detta otillfredsstätlande tillstind har, så att säga, hela sin rot i den dåkhga statsföratltningen, detta hastverk af en faktion på Eidswoldska nationalörsamlingen — då hade hr Palmblad och hans förnäma kotteri så till vida vunnit spel, som deraf måste blifva en följd, att hvarje sträfvande till att ordna de svenska samhällsförhållandena på något sätt i öfverensstämmelse med de norrska, borde ju förr desto hellre undertryckas såsom landsförrädiska, och att man borde sky ör hvarje reform i den riktningen, liksom för pesten. Att i sådant fall tillika borde sörjas för behöriga politiska karantänsanstalter och spärrandet af norska gränsen, på det att det farliga smittämnet icke skulle intränga i Sverige, det säger sig sjelf, liksom att Norge fortfarande måste blifva uppfördt på listan öfver de befängda länder, intill dess norska folket, på ett eller annat sätt bringadt till besinning och insigt af huru sorglig dess statsförfattning i grunden var, hade undergått en renelse, hvarigenom bondväldet, allmänna valrätten, enb mm:rsystemet, m. m. blifvit kastade öfver lord, och nationen, i likhet med andra beskediga folk och väl organiserade stater, hunnit lyckliggöras med adel, klassval, öfverhus, absolut veto, 0. s. Vv. Författaren har onekligen, genom att slå in på denna väg haft många svårigheter att bekämpa; men förlitande sig på att lyckan står den djer:ve bin, har han vågat försöket, hvilket ock måite förekommit honom mindre halsbrytande nu — då pariiväsendet i Norge har uppnått en sådan utvecklingsgrad, att han derigenom till och med blifvit försedd med ett lämpligt urval af norska belysare för aut undernaiia silt spel. För att om möjligt aflägsna misstankan att han skulle missbruka sina landsmäns förutsatta obekantskap med Norge och norska förhållanden, samt för att ännu mer gifva sitt arbete det grundliga och opartiska utseende, som bäst kläder dylika böcker, har han måst beqväma sig till att belamra det med en hel norsk statistik och en öfversigt af den nyarel norska historien. AU denna sista imedlertid I utan att rent af vara osannfärdig, likväl kan vara så beskaffad, att den är helt och hållet! olämplig till att afbjelpa den omnämnda obekantskapen med norska sakerna, inses lätt blott man betänker hvilken vigtig roll tilldragelser-! nas uppfattning cch freställningssältet spelar i alla sådana arbe:en. Mera väsendtliga betänkligheter måste deremot arbetets statistiska dell framkalla hos författaren, då den äfven i sitt närvarande ofullständiga cch bristfälliga skick, leder till resultater, hv:lka i huvudsaklig grad modifiera förfaltarens egna skildringar af till-: ståndet i Norge; men utom det att äfven härl: framställninssättet kan mycket inverka, har han l! väl äfven räknat på, dels att de flesta läsarel: mindre omsorgsfullt granska denna med all sin ofullständighet, I kväl mycket vidlyfuga del aflboken, dels att i alla fall det nog skall lyckas !r för hans konst, vid behandlingen af arbetets! sednare afdelning, att utplåna de för Norgelj!l gynnsamma intryck, som den första afdelnin-c gen möjligen has en el!er annan läsare kunna:il! r S n 1 uppväcka. Huruyda det nu lyckats författaren, att bevisa all: dessa vanskligheter och gå i lind med silt äfven!yrliga föreagande, är en annan fråga. Att han icke låtit å sia sida ifver och verksamhet iryta, är imedlertid säkert, och det ärjs sannerlion icka hans ckull. att bevisninsen 4