Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 2

och hon fattade i detsamma en bössa, som legat gömd i gräset, hvarmed hon gaf karlen ett skarpladdadt skott i benen, så att han föll och blef liggsado på vägen, der några af de våra sedan fungno bovom, svärjaude öfver de tyska Kjortelskytltarze och deras tvetydige fider. I nedlertid hade både gubben och fleckan undtommit med grisen, som endast hade bennes rådigbet alt tacka för sin räddning, — Hva? lane inte detta var rätt och dugtigt gjordt, tycker grelven? — Men, min bästa kapten, medgif likväl att sådant blott kan gälla undantagsvis, och aldrig som någon gilven regel för fruntimmer i allmänhet alt lira sig skjuta och jaga. Nej, om någon reform i der:s uppfostran borde ega rum, så vill jag föreslå en helt annan. Det ör nemligen andens utveckling, somy hittills åtminstone, blifvit belt och kållet försummad. Vise, utom i några högst sällsynta fall, oupphörliga och nedslående exempel derpå. — Nå, tycker grefven det vore så förb-dt upplyftande då, att ba en andeskåderska till hustru? utropada kapienen både ifrig och förvånad. Jag för min del beteckar mig för mnågot sådant, och tycker att jag har fullt göra med tron på de trollpackor, löfjerekor och tomtar, som omtalas i vår heliga katekes, utan att äfven andarne behöfva komma omkring mig — bär i tiden. Huru någon förnuftig menniska kan falla på sådana galenskaper, begriper jag inte. Sigrid och Mauritz skrattade. Kapten Q isäförstod mig helt och hållet, sade den sedRag det gör intet till saken, öl il jag är glad om jag det gjorde, gva