Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 1

TREE ENE TSEA TSEK IANA ASKER INRE sätta bemälde Kollsgium ej mindre virdet af nämnde krutqvanvteter, efier stadssdt försäljningspris, än äfven kostnaden för dess transpourterande. (D. A.) . — Bokhandlaren i Norrköping, be S, I. Nissen, här till ehefen för Sjöfärsvirsdepartementet. hr C. A. Gyllengrsnat, insindt en semma at 34 rdr 30 sk. rgs, som blifvit insamlad i Norrköping till förmån för ofterlemnade enkor, mödrar och barn efter omkormmet underbefäl och manskap å förolyckade korvetten Carlskrona. — Direktionen i sällskspet De Nödiidandes Vänner har nyligen åt 252 panvres honteux utdelat tillsammans blo rdr 4050, i poster af 46, 414, 492, 40,8 eller 6 rår åt hvardera. — Medame Bisbop h r flera års konstresor i främmande länd nyss återiommit till London och der den 8 desnes nppträdt på Drurylanetbeatern med den-mest lysande framgång. M:me Anna Bishop utförde titelrotien i Balfes Fiiekan af Artois. (P. o. i. T.) — På Mindre Theatern gåvos i går för första gången tvenne pjeser, af hviika ingendera saknar sin märk värdighet: det Goeheska sorgespelet Clavigo, och komedien Betjenten Professor af Angely, ritt efte skave. — OUtan tvifvel skulle det vara ganska intressant, måhända till och med lärorikt för vissa fanatici (mot den nyfranska skolan) i rimligbetsfrågan, att taga sjelfva Clavigo i närmare skärskådsnde från den dramatiska syppuakien. Men då Goebes namn inför hela den nå mera belästa delen af allmänheten gör öfverflödigt, åtminstone för närvarande, att inlåta sig häruti, öfvergå vi till ett kort referat af det sceniska utförandet. I förbigående måste vi hkvälejlemna obemärkt, att Mindre thesteros direktion ådagaägger ett rätt berömvärdt, icke ailenast mit, men mod, då den på sina tiljor upptager stycken från en dramatisk skol-, hvilken, ehuru i enskildtpoetiskt afseende utmärkt mög, likväl i scenirkt icke vunnit nog föriroende, för att göra hvad man kallar lycka på theaiern. Detta ir öfverhufvudfallet med den Goetheska dramatiken. DEF synes af skölden vera skapad mest för ett läsas, men micsdre för att spelas. I Goethes eget fädernesland ser man äfven hans bästa stycken uppföras sällar, :emförelsevis mot sceniska produkter af vida mindre frejdade förattare. Orsakerna hörtill kuana vara många; men ibland andra den, att hufvudådern i Goethes poesi är episk, äfven der den bekommit en dialogisk, till cch med en dramatisk uttrycksform. Såsom auktor enskildt för teatern står således t. ex. Schiller vida öfver Goethe, ehuru ingen lärer vilja påstå Schiller i aflmän mening vara större skald. En alldeles ezen omständighet, hvarpiå vi önskade så göra Mindre Theaterns styrelse uppmärkssm, är eljest också den, vatt när stycken,. tilhörande den stora genren, skola gifvas, i hvilka intresset nästan uteslutande blifvit lagdt på en eller två karaktersroiler, blifva chancerna för theaterlyckan, (hverpå en med särskildt anlag ej utrustad theaterstyrelse måste lägga en utmärkt vigt) alltid mindre, än i pjeser der intresset finnes mera fördeladt. Denna anmärkning förminskas likväl, om theatern eger tillräckligt talangfulla sujetter för den karaktersspecialitet, hvarpå stycket snart sagdt uteslutande hv.lar; men i motsatt händelse ökas den till vigten. I Ciavigo tillegnar sig Beaumarchais åskådarens uppmärksambet både genom karakterens utmärkthet och hr Torsslows förträffliga spel. Men Clavigo sjelf har i br Björkman en utförare af så medslmåttigt sla7, att han förekommer föga mer än som uppläsare af sin roll. br Torsslow ser man den eldige, ridderlige, hämndfulle fransosen; men att upptäcka en spanor i hr Björkman har sina svårigheter. Och om de öfriga rollerna, sådana Goethe sjelf skavat dem, har man endast litet att siga. Marie Beaumarchais utgör visst en betydande person KE 2 a 2 NSI ARE SN NE ER