Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 1

yppighet kunnat täfla med sjelfva hofvets. Han: ankomst till staden, vid dylika tillfällen, bö; snarare kallas ett prunkande intåg. Sjelf rec han då, omgifven af flere. unga ädlingar — äfven till häst, ty åka ansåg han för en veklig bet, ovärdig fosterlandets försvarare, — på er stor, grå skymmel, med guldstickadt schabrak) och tyglar, hvilkas värde i perlor och stenar öfversteg mången penningdryg höpmans hela förmögenhet, nu för tiden. Djuret kråmade sig också med stolthet under den dubbla bördan af ryttare och prydnader, som hade det känt att bägge egde tå sina likar. Etfter följde en lång glänsande rad af töckta slädar, hvilkas frustande trafvare med sina granna seltyg och skimrande nät alltid uppväckte mängdens beundran. Der kommer Jotalafursten med hela sitt hofl var det vanliga helsningsrop, som öfverallt mötte den lysande skaran. Alla dylika föter hade imedlertid varit inställda, under de tvenne vintrar, hvilka fölide näst efter grefvinnans död, men nu bade den tredje inträdt, och — fältmarskalken ville, för första gången ånyo, gifva en till sin lilla kära Sigrids ära. Dagen blef utsatt, bjudningen utfärdades, och i hela orten talade man nn ej om annat än den stundande banketten, men framför alla andra fröjdades Sigrid deråt, och ändtligen var man så långt kommen att den sista slädan körde ut från Jotala borggård, då ett rop hastigt skallade från första ledet, och en allmän förvirring uppstod, man visste ej ännu af hvad orsak; inom kort lopp dock den förfårande underrättelsen från mun till. mun: fältmarskalken är död: Så var det ock — ett häftigt, af ingen anadt; slaganfall hade slutat hans lif, och fåfänga voro alla de förtviflade ansträngningar, som gjordes för att återkalla detsamma. Kanske finnes ännu mången, hvilken, i lik