i stycke:s fabel, såvida den förutgått hvad man i pjesen sjelf får för ösoutn. I denna deremo! har bon ej stort annat att göra, än deltaga : några klogo-dialoger, hvilkas innehåll hvar och en skulle kännas uan att böra dem. Hennes vigtigaste förrättning är art dö. M:ll Lindmark gör detta oklanderiigt. H:rrne Buenco, Guilber: och S:t George mines man knappt, utan alt Isa dem jå affi cheu. Hr Stjernström åters: Carlos roi korrekt såsom Clavigos malu. spiritus: en spansk hofman ser man ihonom duck icke lättelizen. Desto ypperligare på sin plats är hr Stjernström såsom på en gang Beijent och Professor i den efterföljande komedien. Detta lilla lustspel spuehbåller ganska många goda ingredienser, för ait sätta en pubitk i skratt. Tneatern: artister hafva också hör ett mera fördeladt utrTym:ne att visasin skicklighet. Hr Zetterholm — Zachäus Schlaglicb — är en förträfflig byskolmzstare af gamla methoden; hr Malmström visar i von Schwuch en rik godsegare, så utan kunskaper och omdöme om folk, som komedien sin kan önska sig enrik godsegare. M:ll Frö I speler Hansa med mycken sanning och munterhet. M:ll Emb:ing återgifver Elise på ett för ex debutant ganska lofvande sätt. Hr Swariz — Karl — är en angenäm ung odugling och godsegareson, som vål fyller sin plats. Sångnuwmrorna 1:10 ej så hflgt, som en fransk vaud-yville eguar; men flere vackra svenska melodier, af den äldre sorter, återhördes likväl med det nöe, som dessa kära bekantskaper alltid medfö Huset var godt, om ej alldeles fullt. Publ:ken gaf luft åt sin triillredsställelse genom starka och upprepade applåder. Aa — Uti en af bersmästeren Troilius förfatiad uppsatis, som utgör en bilaga tul den ,beräöttelse om E-ndttushållnmsens närvarande tillstånd i Örebro Lan, 10. m., hvilken nyligen på trycket utgilvits, finner man ibland annat följande: s Bergsbruket inom iänet har under sednast förflutna quinquenonium vunoni: en betydande tillväxt, dels gezom upptäcktes af nya blyoch silfvermslmsådror, dels genom återupptagande af gamla och såsom utgångna fordom ansedda kopparmalmstillgängar, på hvilka, såsom an!edning är att hoppas. en fortarande tillverkning af ädlare metaller numera blifvit grundad, sedan ail sådan förut var nästan alldeies öfvergifven. — Den sedneste silfvertillverken vid de gamla verken skedde vid Hellefors 3, då eler måncga års brytning (som likväl n sker för bibehållande af privilegier) 410 lödiga marker silfver ble:vo producerade. Upp:äckten a! nye silfverhaltigas blyglansgångar bredvid de gamia, sedaa sekler tilbaka ödelemnade, store silfvergrufvorna vid Guldsmedshytien i Lindes socken har ziltsedan 1842 föranledt mångaldiga grufveförsök, inom detta len uppgående till flere hundrade, af hvilka dock få ledt till gynnaände resuliater och inivt uppnått det värde som Guldsmedshytte silfververk synes äga. Uti br Eizwiks derstädes år 4844 snlogda nya byta äro från Augusti månad samma år till den 4 November 4845 tillverkade 2,261 lödiga marker silfver och 4.359 skeppund rent bly, hvartill kommer p:oduktionen för innevarande år med unvgefar ewt lika belopp. För arbetare, dels af ortens egna, dels från Dalarne efierskrifne, har detta företag lemnat ett rikt tillfälle till förtjenst, då 160 å 200 personer dagligen derstädes finna sysselsättnirg. All aniegning ar förbanden att malmtillgångarne fort ara och skola motsvara den väl ordnade och med osparda kostnader utförda plan för tillvägabringande af ett bestående verk, som röjer sig i alla anläggnicgar på ställe. Småälvärd blyglans brytes äfven vid Siggeboda, Fanthytian och Aboda inom Lindes socken, samt vid Exathöjdeviken i Grythytte socken, utan att likväl något deraf, i brist af smältverk, ännu blifvit tillgodogjordt. Koppartiliverkning idkades fordom i flera trakter af länet, och i sednare tider med största fördelen i Nya Kopparberget och vid Håkansboda i Ramsbergs socken, hvilka båda verk, isynnerhet det förstnämnda, som tillhörde en hel bergslag, ock varit med särskilda privilegier omgärdade. Det oaktadt, eller kanske rättare just derföre, astadnade grufvebrytningen och malmerna ansågos utgångna, till dess privilegierna upphäfdes och handteringen tillföll den oprivitegierade enskiidta industrien, som återupptog koppartillverkningen och nu uppdrifvit den till 300 å 400 skeppund årligen på hvardera stället. Förhållandet visas deraf, att under åren 4831—1335 och före denaa tid tillverkades inom länet endast 20 å 30 skeppund koppar om året; och 41836 till 4840, mest af malm från det återupptagna Häåkansbodaf.ltet, i medeliel 128 skeppund 8 lispuna 8 skålp.,; samt åren 1841—1845, sedan grufvorna vid Nya Kopparberget kommit i ett emskildt bolags händer, 342 skeppund årligen. De båda sista åren har tillverkningen öfverstigit 700 skeppund om året — Till förtydligande af notisen i gårdagsbla det om arbetsstiitelisen vid Herrestad i Småland bör det tillägg göras, att bögtsalig Konung Carl XIV Johans understöd åt densamma utgjordes af en beställning af effekter för 4000 rar bko