Aftonbladet – 21 oktober 1846, sida 2

— Bär dig icke pjåskigt åt; den store skalden kan ju icke böra dig. I detsamma gaf hon mig en vink att åter stiga i den flygande båten, och ehuru jag med saknad vände hufvudet tillbaka, tvang hon mig deck att lemna den herrliga, månbeglänsta orter. Då vi, efter en lång färd, åter nalkades jorden och vår svenska hufvudstad, blickade vi under förbifarten in genom ett fönster. Ljus brann i rummet och vid ett skrifbord, öfverlastadt med ppper och luntor af alla slag, satt en ljuslett man och skref. Men kring hela bordskanten växte blommor och när jag deröfver yttrade min förundran, sade min sångmö: Ser du icke att det är Mellin med sina vinterblommor?, Då vi farit ännu ett stycke väg, yttrade min följeslagerska: — Nu skola vi göra ett besök i tyska vindskupan i Bryggaregränden, hos den fordne kapare-kapterzen, f. d. grossbandlaren 1 Trondbjem, den oförlikpelige, i talang att skrifva annoncer oöfverträfflige, norske och schleswigholsteinske Johan Petter Mäller. Klockan är nu fem på morgonen och det bör vara rätta tiden för ett besök hos denne nitiske predikare om nyttan af ett tidigt uppstigande, hos denne outtröttlige lärare, som utfaster sig att kifva lektioner från klockan 5 på morgonen till 40 på aftonen. — Sagdt och gjordt: vi stannade med vår ferkost och voro snart uppe i den tyska vindskupan, som dock egentligen utgöres al en liten nätt och treflig gafvelvåning. nOrdnung ist das halbe Ecben! ropade min sångmö, och vid detta välbekanta. valspråk reste värden sig upp. Men vi kommo dock litet olägligt, ty herr Möller, med barn och blomma (den sednare något vissnad) befann sig änpu i hvilans armar, Å